Bra att tingsrätten läxas upp – men minnen bleknar
"Åklagarstrul friar man från grova sexbrott mot barn", skrek rubrikerna i somras.
Nu läxar hovrätten upp tingsrätten – rättegången ska tas om.
Det är ett i flera bemärkelser ovanligt mål med egendomliga turer som skickas tillbaka till ruta ett.
I april i fjol polisanmälde anhöriga till en 14-årig flicka en tränare sedan misstankar uppstått om att han begått sexuella övergrepp mot henne.
I mannens telefon hittades omfattande chattkonversationer som kom att bli de två åklagarnas viktigaste bevisning.
Han åtalades för fem brott, däribland för grovt sexuellt övergrepp mot barn och grovt utnyttjande av barn för sexuell posering.
Men rättegången utvecklades inte som åklagarna hade tänkt sig. Varje förhandlingsdag påpekade såväl mannens advokat som rättens ordförande att den så kallade gärningsbeskrivningen var oprecis.
En gärningsbeskrivning är åklagarens kortfattade berättelse om vad den påstådda brottsligheten har gått ut på. Den ska vara så precis som möjligt och innehålla gärningsmoment och helst plats och tidpunkt.
Denna beskrivning utgör den ram för vad rätten har att pröva och är även viktig för den åtalade, som har rätt att få veta vad han eller hon ska försvara sig mot. Kort sagt för att rättegången ska bli rättvis.
Åklagarna lämnade in en bilaga på 2642 sidor med sammanställda meddelanden, men Södertörns tingsrätt lät sig inte imponeras. Åtalet underkändes på formella grunder utan att bevisningen prövades.
I domen skrev rätten att "gärningsbeskrivningarnas utformning har så pass allvarliga brister att de inte kan läggas till grund för en fällande dom".
En lika ovanlig som ordentlig knäpp på näsan för åklagarna. Men nu är det dags för uppläxning nummer två. Svea hovrätt är inte imponerad av tingsrättens resonemang.
Juristerna på Riddarholmen konstaterar att den precisering av gärningsbeskrivning som tingsrätten krävde inte var möjlig att åstadkomma. Därför skickas målet tillbaka till Södertörn.
Att inte hovrätten tar sig an målet direkt beror på lagens bestämmelse om att tyngdpunkten i rättsskipningen ska ligga i första instans och att hovrätters uppgift är att överpröva domar och rätta till eventuella felaktigheter.
Det är bra att åklagarna har ögonen på sig. Men det är också bra att även tingsrätter granskas.
Mindre bra är, inte minst med tanke på att ett barn är inblandat, att processen dragit ut på tiden på det här viset. Bevis svalnar, minnen bleknar.