Bloggtricket som funkar: en lista!

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Det finns ett bloggtrick och det har spridit sig. Såg det för första gången för något år sedan. Sedan dess har det förgrenat sig över större yta än Ganges delta.

Tricket är helt enkelt en lista. Den består av en lång rad namn. B-kändisar och C-kändisar och folk med värppinne i någon av tv:s mindre nogräknade kanaler och/eller bildbyline i kvällsisarna.

Jodå, jag är med.

Det står inget annat. Inte att någon av de där namnen kräkts i urringningen på något annat av de där namnen. Inte adresser eller telefonnummer, skostorlekar eller bystmått. Det är bara namn. Ett efter ett annat.

Poängen med listan är att någon insett att folk av det här slaget googlar på sig själva. Kanske för att ha koll på om någon påstår att de har kräkts i en känd urringning. Eller att de är en del av den judiska världskonspirationen, eller att de skattefuskar, eller att de slår sin fru, alternativt man, eller att de knullar runt eller att...

Ja. Den där typen av höghaltig, tungmetallig information som är bloggvärldens specialitet.

Det är förstås möjligt att de egogooglar av ren fåfänga också. Bara för att gotta sig åt smasket när folk idisslar just deras varumärke. Glädja sig åt att ha tre träffar fler än någon annan C-kändis som, av någon anledning, är särskilt hatad.

Det är inte bara möjligt, det är antagligen sant.

Det är det som är själva finessen med den där listan. För när denne, alternativt denna, C-kändis knappat sig fram till sin egoträff och upptäcker att det bara är en lista, anpassad just för att C-kändisar ska knappa fram sig till just den här bloggen, infinner sig skammen.

Hånfull trumpetstöt och pekande finger.

Ha, HA! Du är påkommen i din lilla sorgliga, egocentriska självupptagenhet. Vi vet vad du har för dig där du sitter och låtsas arbeta. Vi vet hur futtigt ditt liv är, hur du lever för att se ditt eget namn nämnas, var som helst, hur som helst. Bara det nämns.

Ha, ha, HA!

Det fungerar, det kan jag intyga. Första gången man trycker på en länk av det slaget, blir man en aning varm om kinderna.

Sedan inser man att det finns massor av bloggare därute, med tre eller fyra besökare i månaden. Som mest. Det enda sättet för dem att komma upp i tvåsiffrigt är att lägga ut en lista med kända namn.

Då tänker man så här: ha, HA!