Ministrarna är genier – men de är inte arbetare
Det är möjligt att Aida Hadzialic är ett snille. Någon annan förklaring kan jag inte finna till att hon lyfts upp till att bli en av Sveriges viktigaste makthavare. Hon är gymnasie- och kunskapsminister.
Hon är 27 år.
Hon måste vara briljant ty någon erfarenhet att tala om har hon inte. Det har få människor vid 27 års ålder, allra minst erfarenhet nog att styra ett land.
Hennes meritförteckning på regeringens hemsida berättar att hon inte gjort något utanför politiken. Hon har suttit i diverse styrelser i Halmstad och sedan blev hon kommunalråd och sedan blev hon statsråd.
Har hon verkligen inte gjort något annat? Jag mejlar pressekreteraren och frågar. Jo då, blir svaret, Aida Hadzialic har:
”arbetat helger och lov under hela skoltiden ...”
Det är alltså ministerns erfarenhet.
Möjligen är även Gabriel Wikström ett snille. Han är folkhälso-, sjukvårds- och idrottsminister.
Han är 29 år.
Han var i flera månader timvikarie på Centralskolan i Skinnskatteberg. Sedan anställdes han av Socialdemokraterna i riksdagen och han blev ordförande för SSU i Västmanland och fortsatte uppåt, uppåt och nu är han statsråd.
Så ser det ut när man bläddrar i ministrarnas meritförteckningar. Det finns äldre och mer erfarna men de har mest erfarenhet av att styra och ställa i organisationer och med våra liv.
Energiminister Ibrahim Baylan var restaurangbiträde på lov och helger när han pluggade. Sedan blev han facklig ombudsman.
Inrikesminister Anders Ygeman staplade i ungdomen konservburkar på Konsum i Högdalen. Sedan dess uppger han ”försäljare” som yrke fast han egentligen bara varit politiker.
De har aldrig stått vid en maskin, aldrig haft tråkigt på kontor. Inte på riktigt.
Dessa personer representerar ett parti som benämner sig arbetarerörelsen. Det blir ofrivilligt ironiskt. Men professionaliseringen är ett problem i alla partier.
I vilka upplevelser hämtar Hadzialic och Wikström sin eld? Kan där finnas någon låga för annat än politik som yrke och kasttillhörighet?
De kan knappast peka på en plats och säga: Där är min bas, där är människorna jag representerar.
Och det är själva grunden för representativ demokrati.