Glädjande att S gör rent hus
Regeringen måste ta tag i den undermåliga svenska missbrukarvården.
En god början skulle vara att genomföra den nya politik på området som Socialdemokraterna lanserade förra året.
Sveriges inställning till narkomaner, präglad av en hopplös blandning av förbud och moralism, fungerar inte.
Den narkotikarelaterade dödligheten är med europeiska mått hög och förra året slogs ett dystert rekord: 589 nya offer.
Försummad i åtta år
Under alliansens åtta år vid makten försummades narkotikapolitiken, men även socialdemokraterna bär ett stort historiskt ansvar för misslyckandet.
Det var nämligen den socialdemokratiska socialministern Gertrud Sigurdsen som 1982 fick med sig inte bara sitt eget parti utan även resten av riksdagen på att föra en hård linje mot narkotikan. Nollvision, en utopisk tanke.
Snart kriminaliserades bruket av knark. Missbrukaren var inte längre sjuk utan en brottsling vars beteende skulle stävjas meddels bestraffning.
Genom åren skärptes straffen och polisinsatserna ökade. Miljarder har satsats på att sätta dit knarkare i stället för att ge vård och arbeta förebyggande.
Resultatet: de senaste 25 åren har antalet narkomaner stadigt ökat.
Elva reformer
Därför var det glädjande att se hur Socialdemokraterna förra året, inspirerade av förre narkotikasamordnaren Björn Fries, tog itu med sin politik.
I en motion författad av fem socialdemokratiska riksdagsledamöter, en motion som partiet ställde sig bakom, föreslogs 11 mer eller mindre genomgripande reformer.
Till dem hörde bland annat en behandlingsgaranti för tidig vård, sprutbytesprogram i hela landet, en hjälp anpassad till individen, ökad kunskap inom vården och en samlad nationell resurs för arbetet mot narkotika.
Dessutom föreslogs åtgärder för att samarbetet mellan kommuner och landsting förbättras. I dag delas ansvaret, vilket bara alltför ofta leder till att ingen tar det.
Motionen kunde ha varit mer radikal. Givetvis borde landstingen, det vill säga sjukvården, bära en större del av ansvaret. Det är sjuka människor vi talar om.
Dessutom borde bruket av narkotika avkriminaliseras, men i det klimat som råder i dag är det bara Vänsterpartiet som vågar säga något sådant högt.
Portugal har vidtagit dessa åtgärder med mycket gott resultat. I stället för att jaga knarkare frigjordes polisiära resurser till att bekämpa smuggling, pengatvätt och försäljning när vården tog över det som i Sverige anses vara ett brott.
Två tydliga alternativ
Icke desto mindre påminner motionen om den socialdemokratiska politik som fördes på 1970-talet, då missbrukarna ännu sågs som socialt utsatta personer i behov av hjälp.
Det är tankar som påminner om de som Miljöpartiet och Vänsterpartiet står för. Därmed finns två tydliga alternativ i svensk politik, då oppositionen inte tycks vilja rucka ett dugg på moralismen.
Av de uppskattningsvis 77 000 personer som använder droger bedöms omkring 30 000 sitta fast i ett gravt beroende. Lidandet för dem och deras familjer är oerhört.
En möjlighet att göra upp med ett 30-årigt politiskt misslyckande har uppstått. Det vore ett svek att inte ta den.