Den mest komplicerade dom jag har läst
Domen mot mannen som i dag dömdes för stämpling till mord är bland det mest komplicerade och intressanta jag har läst.
Låt mig försöka förklara hur tingsrätten har resonerat.
Det har nu gått över fyra år sedan en kvinna sköts ihjäl inför ögonen på sina barn då hon öppnade dörren till sitt hem i Haninge.
En 22-årig man dömdes senare till livstids fängelse i tingsrätten och friades i hovrätten för mordet.
Efter den friande domen valde åklagare och polis att koncentrera sig på den 35-årige man som låg i en bitter vårdnadstvist med kvinnan om deras son. Var det han som anlitade mördaren?
Utredningen pågick i flera år och först för en dryg månad sedan åtalades mannen. En minst sagt komplicerad juridisk situation, då den utpekade torpeden redan var friad.
För att täcka alla eventualiteter satte åklagaren på sig såväl hängslen som bälte och väckte åtal för anstiftan, medhjälp eller stämpling till mord.
Under rättegången nekade mannen till att ha anlitat någon att utföra mordet. Han hävdade att 22-åringen bett någon att skjuta honom i benet. Denne någon råkade sedan av misstag skjuta ihjäl kvinnan.
Den här knäppa berättelsen viftar tingsrätten av lätt insedda skäl bort i dagens dom.
Sedan blir det krångligt. Domstolen anser att åklagaren har kunnat bevisa att 35-åringen försökt förmå 22-åringen att mörda kvinnan. Men då den senare redan har friats för mordet är det svårt att komma i en ny dom och plötsligt hävda att han är skyldig.
Hur ska denna situation lösas, då samtidigt en rad mycket besvärande indicier tyder på att den äldre mannen faktiskt ligger bakom mordet?
Tingsrätten gör det genom att godta en del av hans konstiga berättelse, nämligen att det finns en tredje, okänd man inblandad.
Men då det inte finns några bevis som kopplar 35-åringen till den okände eller belägg för att han har hjälpt gärningsmannen att skjuta kvinnan så går det vare sig att döma honom för anstiftan av eller medhjälp till mord.
Återstår då stämpling, ett brott som till skillnad mot anstiftan och medhjälp normalt tar sikte på planeringen av ett brott som aldrig genomförs. Om denna stämpling leder till att brottet begås döms gärningsmannen i stället för anstiftan eller medhjälp.
Det kan mot denna bakgrund låta märkligt att tingsrätten trots allt dömer mannen för stämpling, då kvinnan ju blev mördad.
Men tingsrätten har ju funnit det dels bevisat att 35-åringen anlitade 22-åringen, dels att den senare inte utförde mordet. Då håller stämpling. Att brottet senare begicks har därvidlag ingen betydelse.
18 års fängelse, det längsta tidsbestämda straffet som finns. Att det inte blir livstid beror på att han inte kände till att kvinnan skulle mördas på ett så brutalt sätt som skedde.
Kommer domen att stå sig i hovrätten? Det är vanskligt att spekulera, men jag tror det. Domskälen är osedvanligt komplicerade, men jag finner dem trovärdiga.