I lilla instängda Sverige finns en skräckslagen elit

Peter Kadhammar

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Publicerad 2012-12-19

Carin Götblad, före detta länspolis­mästare i Stockholm, avslöjade i SVT att den socialdemokratiska­ ­regeringen satte tryck på ­he­nne efter mordet på ­Anna Lindh 2003. Kolla det här och det här. Götblads berättelse är sensationell och skakande. Hade socialdemokraterna inget lärt efter den katastrofala politiska inblandningen i Palmeutredningen?

Avslöjandet är indirekt också en berättelse om det lilla, instängda landet ­Sverige.

Götblad råkade försäga­ sig i intervjuprogrammet ”Min sanning”. Utfrågaren ­Cecilia Bodström högg ­direkt och gjorde sitt ­bästa för att få fram mer detaljer. ­Götblad reagerade som svenska makthavare alltid gör. ­Orden löstes upp i kanterna, blev ogripbara som fjädermoln och hon sa bara det hon ­absolut måste:

– Jag såg det som min roll att skydda dem som ­arbetade med utredningen ... Det var ett tryck från politiken ... ett tryck från överordnade ...

Justitieminister vid denna tid var Thomas Bodström. Han är bror till ­Cecilia ­Bodström som grillade den ­fåordiga Götblad. Tänk om hon hade sagt:

– Gissa vem som satte tryck på mig? Din bror!

Det var knappast av ­hänsyn till program­ledaren som Götblad tystnade, om det nu var justitie­ministern som försökte styra henne.

Maktens cirklar är snäva i Sverige. Götblad har avgått som länspolismästare men är kvar i huset, nu som ­nationell samordnare mot våld i nära relationer.

Regeringen är alltjämt ­hennes arbetsgivare och då gör man sig inte obekväm ­genom att prata för mycket.­ Någon kan ta illa upp. Och vem blir justitieminister­ ­efter nästa val? Kanske ­Bodström igen!

När jag söker Götblad svarar hennes pressekreterare Staffan Kellerborg, en gammal grindvakt från social­demokratin, via mejl: ”Som Carin Götblad underströk i programmet gick allt ­korrekt till.”

När jag frågar vem i regeringen som så korrekt kontaktade henne blir svaret att det får jag inte veta.

Ministrar och byråkrater säger ständigt att Sverige är ett av världens mest ­öppna samhällen. I själva verket­ är vi ett förskrämt land där hemligstämplarna nyttjas­ ­flitigt, gärna i decennier även om huvudpersonerna är avlidna.

Tystnad är en hederssak i en elit där alla känner ­alla och ingen ­pratar av skräck för att skada­ ­karriären ­eller förstöra­ triv­samma samkväm.