Jazzen står för allt som en nazist hatar
Jag sa till min fru att flytten snart är fixad. Vi har inte så mycket prylar i Mörbylånga.
Nu sitter jag i ett hus fullt med flyttkartonger och begriper inte hur jag ska få in dem i lastbilen. Och jag har ändå hyrt den största jag får köra.
Den nazistiske författaren Lutz Koch publicerade 1941 reseskildringen ”Reise durch den Balkan”. I Bulgariens huvudstad Sofia fick han syn på en bil som var registrerad
i brittiska kronkolonin Indien.
Koch kikade in och såg en otrolig röra. Han dokumenterade den brittiska slarvigheten med ett fotografi som får en helsida i boken. Kläder huller om buller i baksätet. Högst upp på högen ligger en tropikhatt.
Nazisters rasism och antisemitism är konsekvensen av två grundläggande karaktärsegenskaper: fanatiskt ordningssinne och renons på humor.
Att nazisterna i Tyskland förbjöd abstrakta målningar och annan konst som de fann folkfientlig var ett uttryck för deras kompletta brist på humor. Det vet alla som sett deras varnande utställning ”Urartad konst” som skulle visa vad förskräckligt det är med bilder som inte föreställer något.
Ordningssinnet sammanfattades i nazisternas mest ökända paroll: Ett folk, ett land, en ledare. Det är pedanteriet upphöjt till filosofi och statskonst.
I går kväll packade jag ner mp3-spelaren. På den har jag spelat mycket jazz. Coltrane. Tomasz Stanko. Författaren Pär Rådström lär ha yttrat: ”Det var något tryggt med folk som gillade jazz. Man visste att de inte var nazister.”
Han bör ha sagt det någon gång på 50-talet, ett drygt decennium efter Lutz Kochs resa genom Balkan, något årtionde efter förintelsen av Europas judar som skulle skapa ordning och renhet på vår kontinent.
Jazz är stökig musik. Improvisation. Man spelar på gehör, med och mot varandra, följer infall och ser vart de leder. Jazz står för allt som en nazist hatar.
Vårt nya lantställe ligger i Sörmland. Vi köper det komplett med möblemang. Jag undrar hur det ser ut när jag har fått upp flyttlådorna härifrån.
Ordning kontra kaos är de viktigaste begrepp människan har att hantera. Kaos är granne med gud. Vi kan prata om det hela dagen, bara jag slipper börja pussla in lådorna i lastbilen.
Men nu är utrymmet slut och jag reser mig för att börja arbeta.