Maffialigorna, en genant sanning

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Alla har sina historier om tiggarmultisarna. De världsomspännande företagen vars huvudsakliga affärsidé är att stå i gathörnen och fingra lite på ett läckande dragspel i utbyte mot några kronor, alltså. Det är intressant, det här, att det aldrig tar mer än 37 sekunder från det att någon nämner något om tiggare, förrän man är inne på just det spåret.

Att detta är en extremt välorganiserad verksamhet med miljardomsättning. Det är alltid någon som känner en kille som känner en polis, eller någon som sett en dokumentär på tysk tv, eller någon som helt enkelt vet att pengarna – vi talar miljonersmiljoner – går till bubbelbad med guldkranar och Mercedesbilar hemma i Rumänien, eller var det nu är.

Jag är inte ett dugg bättre. Jag vet till exempel varför vi har en juggemaffia. Det har vi därför att marskalken Tito sade åt bråkstakarna i sitt sammantvingade rike att de fick fortsätta att bråka om de ville, men inte hemma hos honom. Kacka ni, sade Tito, men gör det i någon annans bo, annars blir det vinande gummislangar i mörka källare. Ta ert bus utomlands.

Ni är välkomna hem med hårdvalutan, men häng av er knogjärnen vid gränskontrollen. Varvid juggemaffian lydigt drog ut över världen. Detta vet jag huvudsakligen därför att jag läst det i en deckare av Fredrick Forsyth. På det stora hela tror jag att det är en rätt typisk källa för kunskaper av det här slaget. För detta är inte ett område där källkritiken firar triumfer. Vi vet redan i förväg vad som är sant. Allt vi behöver göra är att samla några skojiga anekdoter.

Det kallas ”fördomar”.

Man kan stanna där och helt enkelt konstatera att det här med fördomar, det är genant, det. Men jag skulle vilja ta det ett steg längre. Om man verkligen frågar kriminologer och kriminalinspektörer och sådana som hämtar sin kunskap på lite fler ställen än i bästsäljande flygplanslitteratur, får man trots allt en bild som är rätt lik den populära.

En aning färre miljoner och guldkranar, mindre av att varje tiggare är Donald Trump. Men det finns bevisligen internationella och välskötta tiggeri-, ficktjuveri- och maffialigor. De har bevisligen hyfsad omsättning.

Och där någonstans uppstår det verkligt spännande problemet. Det är genant med fördomar. Men det är ännu mer genant när fördomarna visar sig stämma.