Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Brynolf

Du gamla, du fria, du kalhuggna land

PÅ VÄG GENOM SVERIGE. De flesta inbillar sig nog att Sverige norr om Östersund är orört land, Europas sista vildmark och så vidare.

Förmodligen är det en av de svårast exploaterade delarna av Europa.

Det är en allvarlig brist i min bildning att jag inte har insett det förut. Men jag har aldrig tidigare kört genom inlandet i ett svep. Först när man gör det ser man att industrin tillåtits löpa amok.

Vi har kört från Kiruna via Pajala och E45:an ner genom inlandet. Under 120, 130, 140 mil har jag inte någon gång sett orörd skog. Jag har sett hyggen, jag har sett områden så släta som om gud gått fram med rakapparat över naturens hjässa. Jag har sett halvvuxen skog stå tät och ledsen. Jag har sett planterad skog. Jag har sett snart uppvuxna träd stå givakt i raka led i väntan på att avverkas.

Ingenstans har jag sett skog som vi föreställer oss skog.

Insikten växer sakta fram medan vår fyrhjulsdrivna Volvo lägger mil efter mil bakom oss: Gällivare, Jokkmokk, Arvidsjaur, Sorsele, Vilhelmina, Dorotea...
 

De små samhällena ligger som öar i en ändlös ocean av gröna barrträd och vit snö. När man kommer upp på höjderna är sikten milsvid.

Jag borde hänföras. Jag borde tycka att jag far genom ett av världens vackraste landskap.

Det gör jag inte. Här och var finns naturreservat och turistanläggningar men dem ser jag inte från landsvägen. Från vägen ser jag blott en ekonomisk exploateringszon. Jag börjar tvivla på mina ögon. Jag ringer Göran Kempe, analytiker på Statens lantbruksuniversitet och verksam i riksskogstaxeringen som bevakar virkesförrådet i Sverige.
 

Han bekräftar att jag inte inbillar mig.

– Du har sett resultatet av ett ganska intensivt skogsbruk från 1950-talet och framåt. Det mesta av den äldre skogen har avverkats. Den gamla skog som är kvar har inte varit lönsam att fälla. Man kommer inte åt den. Den står längs fjällkanterna.

Vi fortsätter ner genom Hälsingland, Dalarna och norra Värmland. Exploateringen som ofta liknar förödelse fortsätter om än inte lika konsekvent. Det bor fler människor här.

Ingen annan industrigren skulle tillåtas fara fram i landskapet på samma sätt. Hur gick det till när det skogsindustriella komplexet fick fullmakt att göra som det gitter med vårt land?

Följ Peter Kadhammars resa genom Sverige

Följ ämnen i artikeln