Det är en gåta att någon vill bli statsminister
En fråga att stillsamt ställa är varför någon överhuvud taget vill bli statsminister i dessa dagar. Uppdraget kommer garanterat vara motigt, det kommer inte att ge bra resultat och de flesta kommer att redan medan den pågår hävda att det var en period då mycket litet blev gjort för Sverige.
I teorin aspirerar alla partiledare i riksdagen på att bli statsminister. Men i praktiken handlar det antingen om Stefan Löfven (S), i dag mitt uppe i den kongress där partiets valplattform spikas, eller Anna Kinberg Batra (M).
Det är omöjligt att veta vad som pågår i en annan människas inre. Men utifrån sett är det mycket svårt att förstå att det ens finns två kandidater till uppdraget eftersom det garanterat kommer att bli synnerligen svårt. I alla fall för den som har högre ambitioner än att administrera makten.
Genomslaget för det egna partiets politik kommer även efter riksdagsvalet nästa år att bli litet. Även om Kinberg Batra bildar en enpartiregering i minoritet, eller Stefan Löfven gör samma sak, kommer både Moderaterna och Socialdemokraterna i det läget få begränsat genomslag för sina egna program.
De kommer att tvingas kompromissa med ytterligare ett, två, tre, fyra eller fem andra partier. Och hur mycket kommer då att återstå av den egna linjen? Sannolikt ganska lite.
Att vara statsminister är, i dagens parlamentariska läge som av allt att döma kommer att bestå efter nästa val, mycket svårt. Risken att man framstår som en trist riskminimerare är uppenbar. Säg den som vågar lansera nya djärva idéer för att bara några veckor senare vara totalt avklädd. För att klara det krävs en exceptionell personlighet som ingen av dem besitter.
Det är med andra ord svårt att förstå varför någon vid sina sinnens fulla bruk tycker att det är värt att lägga ner många timmar veckans alla dagar när risken för att framgångarna uteblir är så uppenbara. Du själv kommer inte att bli tackad, ditt parti kommer inte nå några framgångar att tala om och du själv kommer att vara pinsamt medveten om att Sverige egentligen behövde något bättre.
Kan det vara pliktkänsla? Man måste hålla i minnet att ett parti är som ett växthus, en i hög grad egen liten värld. Bärs du fram av dina partikamrater är det din skyldighet att se till att partiet når makten och kan belöna partiets företrädare med fina, ibland även lukrativa, uppdrag.
Det kan också vara moral, att man som medborgare måste ställa upp när samhället kallar. Eller också är det helt enkelt bara en gåta.
Fem saker att hålla koll på i veckan
- Få fötterna tvättade
Förra året bestämde påven Franciskus att de som får sina fötter tvättade under skärtorsdagens katolska kvällsmässa inte bara får vara män. Vidtalade personer i olika åldrar och av olika kön ska placeras på särskilda stolar och får vatten gjutet över sina fötter som därefter torkas. - S-kongressen över
Om Magdalena Andersson och de andra på S-kongressen fattar historiska beslut återstår att se. Men under kongressen, som inleddes i går och avslutas på onsdag, ska partiet rusta sig för riksdagsvalet nästa år. Chansen är att riskminimering blir vägledande, det är det som gäller just nu. - Skrämmande folkomröstning
På påskdagen avgör turkarna om president Erdogan, och hans efterträdare, ska få kraftigt utökade befogenheter. Vinner förslaget tynar parlamentarismen bort, premiärministern avskaffas, presidenten tillsätter ministrar och höga statstjänstemän och utlyser undantagstillstånd. - Fyra år sedan Bostonbombningarna
På Patriot´s Day, som i år infaller på annandag påsk, hålls Boston Maraton för 121:a året i rad. Det är i år fyra år sedan tre personer dog och 185 skadades i ett bombdåd. Två bröder, 19 och 26 år, ansågs skyldiga. Den ena sköts ihjäl av polisen, den andra dömdes till döden. - Massavrättningar i påsk
Med start annandag påsk tänker den amerikanska delstaten Arkansas att massavrätta åtta dödsdömda personer. Två om dagen, den 17, 20, 24 och 27 april. Det är en takt som saknar motstycke i modern USA-historia och som har kritiserats starkt både av före detta plitar och advokater.
Veckans citat
”Hemligheten bakom frihet är att utbilda folk, medan hemligheten bakom tyranni är att hålla dem i okunskap.”
Maximilien Robespierre, en av den franska revolutionens förgrundsfigurer (som dock inte följde detta själv).