Släpp taget - så hämtar ni kraft
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2005-12-25
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Filmen "Narnia" har exploderat på biograferna och författaren till böckerna, C S Lewis, har kidnappats och helgonförklarats av den kristna högern. Karln finns till och med avbildad i ett kyrkfönster i Monrovia, Kalifornien.
Tro bara inte att det är någon tillfällighet att filmen kommer just nu.
Harry Potter och "Sagan om ringen" visade att brittisk fantasy säljer, "The passion of the Christ" att de kristna är en kommersiell kraft, åtminstone i USA. Därför producerar Disney filmen tillsammans med det "familjevänliga" företaget Walden media, ägt av den politiskt konservativa affärsmannen Philip Anschutz. Mammon har lierat sig med de kristna i hopp om att locka så mycket folk som möjligt till biograferna.
Men sorry, det kristna budskapet passerar obemärkt, är man ute efter sådant är Exorcistfilmerna betydligt effektivare.
Nej, Narnia handlar om verklighetsflykt. När C S Lewis skrev "Häxan och lejonet" bodde han tillsammans med en senil, grinig tant i 80-årsåldern, hennes inkontinenta hund samt sin alkoholiserade bror som ägnade dagarna åt att ragla runt i huset på fyllan.
Sliten och uppgiven skrev han Häxan och lejonet och flydde in i dess magiska värld.
Jag kan sympatisera med den känslan, särskilt vid jul.
När detta skrivs är det bara timmar kvar till julklappsöppningen och en våg av besvikelse kommer att svepa över landet. Fick jag inte "Fifa" i år heller? Fick jag inte ens ett julkort? Varför bjuder ingen mig till julfirandet? Varför kan släktingarna aldrig hålla sams? Morbror Anders sitter och fiser i din älsklingsfåtölj, du själv funderar på att slå ned svärmor men sveper istället ett glas vin i lönndom bakom städskåpet och tröstäter sedan till dig ett kilos viktuppgång.
Alla dessa brustna förhoppningar gör mig gråtfärdig. Alla vill ju så väl men det blir ändå alltid fel.
Och i morgon är det ett år efter tsunamin med all den sorg och längtan det innebär.
Livet är fyllt av så mycket tragik och sorg, därför behöver man en paus ibland. Fantasy må vara föraktad av kultureliten och alla vuxna träskallar som ängsligt klamrar sig fast vid verkligheten men det är genom att våga släppa taget som man kan vila och hämta ny kraft. Grattis, ni som har tillräckligt mycket barnasinne kvar att känna lite magi, oavsett om ni finner den i julen eller i Narnia.
Själv tänker jag gå och leta reda på ett klädskåp.