Disneyland – där skyttegravarna låg
För 16 år sedan låg Disneyland utanför Paris övergivet. Besökarna var få, ekonomin rapporterades vara usel fast den var god för Europa som helhet. Man behövde inte köa till karusellerna.
I år är ekonomin katastrofal för Europa men den måste vara strålande för Disney. Halva USA samt hela Europa utom Moldavien besöker nöjesfältet samma dag som jag är där.
Köerna till karusellerna är 50 minuter långa. Med snabbpass kan man reservera plats och gå förbi, fast det fungerar bara en gång, till en karusell där vi tillsammans med Buzz Lightyear ska bekämpa krigare från yttre rymden.
Disneys filmer föder intresset för nöjesfältet, nöjesfältet föder intresse för filmerna i en ständig korsbefruktning.
Längs Main Street USA ligger hamburgerrestauranger och butiker där man kan köpa souvenirer. Gatan är en idylliserad kuliss föreställande Amerika runt förra sekelskiftet. Vi vill ha lite modernare känsla och äter hamburgare – alternativet tycks vara pizza – i en kuliss som ger en lika idylliserad bild av Amerika runt 1950.
Medan jag tuggar i mig köttet inser jag att coca-coloniseringen är slutförd.
Häpnadsväckande många barn och vuxna går omkring med Musseöron. Kulturimperialismen har vunnit den slutgiltiga segern när människor sätter på sig en symbol för en tecknad mus och betalar rövarpriser för att köa tills de är svimfärdiga av trötthet.
Sedan kommer jag på att nöjesfältet ligger ungefär vid den sista försvarslinjen under första världskriget.
Då genomkorsades trakten av skyttegravar. På de här fälten sprang en generation fransmän, engelsmän och tyskar mot kulsprutorna. De gav sina liv för några meter leråker. En generation senare dånade pansargeneralen Guderians stridsvagnar över samma fält för att erövra Paris.
Jag ser plötsligt Disneyland i ett annat ljus, ty jag föredrar skrällande banaliteter framför skyttegravarnas existentiella prövningar.
Den i Frankrike landsflyktige tjeckoslovakiske författaren Milan Kundera skrev en bok som hette ”Varats olidliga lätthet”. Men kanske är nöjesfältet varats trivsamma lätthet.
Vi sätter oss i vagnar som för oss in i Buzz Lightyears galax. Med laserpistoler skjuter vi på allt som rör sig. Jag föredrar underhållningsvåld framför verkligt.