Detta är en påminnelse till arbetsmarknadsutskottet

Peter Kadhammar

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Publicerad 2013-12-11

Till Jessica Polfjärd (m), ordförande i riksdagens arbetsmarknadsutskott.

Jessica!

Förlåt att jag stör, men jag vill påminna om att jag för elva dagar sedan skrev ett kort brev till Dig och tre av dina partikamrater. Jag har ännu inte fått svar.

Du är ju ordförande i arbetsmarknadsutskottet vars viktigaste uppgift är hantera arbetslösheten. Opposition­en anklagar Moderaterna och regeringen för passivitet och idélöshet.

När jag kontrollerade med utskottets kansli visade det sig att ni under hösten inte har utnyttjat åtta förbokade sammanträden. Ni har alltså inte haft något att prata om?
 

Det är besynnerligt. Sista oktober var 401 930 personer inskrivna som arbetslösa på arbetsförmedlingen. Arbetslösheten - utanförskapet! - är den allt överskuggande politiska och sociala frågan i vårt land. Utskottet Du leder borde vara en livaktig tankeverkstad där undersökningar studeras, idéer och åsikter möts, bryts, testas, förkastas och antas.

Så föreställer jag mig politiskt arbete.

Jag kan ha fel.

Kanske behöver ni i arbetsmarknadsutskottet inte träffas oftare. Kanske skulle fler sammanträden bara medföra mer byråkrati, fler tomma ord, fler menings­lösa utredningar.

Kanske traskar Sverige i rätt riktning fast många av oss inte begriper det? Ett onödigt ord från Dig, arbetsmarknadsutskottets ord­förande, skulle bara störa, eller så att säga få den raka rälsen mot full sysselsättning att krokna? (Vi kan föreställa oss vad lokföraren Reinfeldt skulle tycka om det.)

Det är så jag vill tolka att Du inte svarat på mitt brev.

För jag vill inte tro att Du helt enkelt struntar i post från allmänheten. Min fråga var trots allt enkel. Stämmer det att ni ställt in möt­en i avsaknad av ärenden att diskutera?
 

Jag fruktar att det uteblivna svaret bekräftar något som många talar om, ett allt längre avstånd mellan styrande och styrda, ett växande främlingsskap i vårt land.

Om Du inte ids svara på ett brev från en kolumnist i Skandinaviens största tidning, vilket avstånd råder då inte mellan Dig och en arbetslös i Hagfors? Pajala? Höör?

Vid närmare eftertanke är det nog ett större bekymmer än arbetsmarknads­utskottets icke-möten.

Med vänlig hälsning