Politiker på båda sidor bär ansvaret för denna röra
Det råder en osannolik politisk och juridisk röra kring vargjakten.
EU-kommissionen är kritisk, alla beslut de senaste åren har överklagats till höger och vänster, möjligheten att gå till domstol har tagits bort och regeringen är djupt splittrad.
Vargen skapar känslor.
Det är delar av landsbygden mot Stockholm samt konflikter inom landsorten, EU mot Sverige och en splittring så avgrundslik mellan partier i riksdagen att den får Marianergraven att framstå som en badpöl för småbarn.
I dag beslutade länsstyrelsen i Värmland att 24 vargar ska få skjutas. Några är nöjda med detta. Andra kommer att hojta att det är ett på tok för mesigt beslut och åter andra lär slänga in ett överklagande och kräva stopp på jakt innan länsstyrelsen ens hunnit gå på lunch.
Hur det kommer att gå med detta beslut och med svensk vargpolitik över huvud taget är en fråga som inte låter sig besvaras i första taget. De juridiska och politiska turerna i ämnet de senaste åren har varit mer omfattande och mer komplicerade än en roman av James Joyce.
Att det numera är länsstyrelserna och inte naturvårdsverket som har makten över denna jakt beror på en ny lag som Alliansen drev igenom med stöd av Sverigedemokraterna.
I och med detta försvann möjligheten för jaktmotståndare att överklaga beslutet till domstol. Ett överklagande går i stället till naturvårdsverket, som enligt jaktförordningen är sista instans.
Detta är ingen slump eller ett resultat av slarvig politisk beredning. Förre landsbygdsministern Eskil Erlandsson var öppen med att reglerna förändrades för att slippa alla jobbiga domstolsporocesser.
Icke desto mindre är det en dålig ordning. Dels för att det sedan många år har varit en vettig idé att låta domstolar lösa infekterade konflikter. Dels för att naturvårdsverket fortfarande sätter ramarna för jaktbesluten och möjligen inte kommer att vara alltför benägen att köra över sin egen uppfattning om hur många vargar som ska skjutas.
EU-kommissionären Janez Potocnik, med ansvar för utrotningshotade djur, blev inte imponerad.
Han skrev i somras till den dåvarande regeringen och påpekade att nyordningen är ett brott mot Århuskonventionens bestämmelser om tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor.
I oktober inkom svar från landsbygdsdepartementet. Kommissionären hade fel, nyordningen bryter alls inte mot förordningen.
Ironiskt nog har alltså en rödgrön regering, där i varje fall ett parti har profilerat sig som motståndare till vargjakten, tagit över Alliansens syn på frågan.
Men så är också miljöminister Åsa Romson och landsbygdsminister Sven-Erik Bucht djupt oense om vargen.
Hur kommer då denna kontrovers med Bryssel att sluta? Min gissning är att den hamnar i EU-domstolen. Det är inte första gången EU har synpunkter på svensk vargpolitik och andra ärenden väntar redan på avgöranden efter att först ha tragglats av svenskt domstolsväsende i några år.
Och som om det inte vore nog med alla dessa turer så underkändes förra årets licensjakt av kammarrätten i Stockholm för bara några veckor sedan. Troligen är inte sista ordet sagt heller i det ärendet.
Politiker på båda sidan blockgränsen bär ansvaret för denna bisarra röra. Det är deras förbannade skyldighet att hitta en rimlig kompromiss som håller på sikt.