Vi låtsas inte om att krisen bitit sig fast
Det märkligaste med dagens svenska kris är att den bitit sig fast utan att vi – då menar jag politiker och journalister – låtsas om den. Kanske gäller det även majoriteten av svenskarna, de som ännu är lyckliga nog att ha ett jobb att gå till.
Kanske beror frånvaron av debatt på att läget tycks oklart. I går kom ännu ett knippe statistik som knappast bringade klarhet. "Oväntad fart på industrin", tutade ett telegram från TT. Orderingången till svenska företag hade stigit med 1,6 procent. Nyheten gick på tvärs mot ett annat telegram som sa "Fler arbetslösa och färre jobb".
Den ökade orderingången är en liten avvikelse från en tydlig trend. Peter Svensson, analytiker och enhetschef på Konjunkturinstitutet, säger att industriproduktionen kommer att falla "rätt så rejält" under fjärde kvartalet. Det gjorde den förra året också, liksom 2008 och 2009. "Då var det ruskigt."
Fjärde kvartalet 2010 föll inte produktionen. Möjligen var det då vi invaggades i en tro att finanskrisen var över och att nationen åter var på rätt väg.
Men 2010 var ett undantag. 2008 hänger ihop med 2012: det är samma kris som håller ekonomin nere och arbetslösheten uppe.
Första veckan i december var 406 443 personer inskrivna på arbetsförmedlingen.
Antalet människor utan sysselsättning tog ett rejält språng uppåt när finanskrisen bröt ut hösten 2008. Det är ironiskt att just det året, 2008, noterade det lägsta antalet arbetssökande sedan den förra stora krisen, den som bröt ut 1990. År 2008 var i genomsnitt 221 080 personer öppet arbetslösa eller i åtgärder.
Dagens tal – över 400 000 – får vi gå tillbaka till 1998 för att finna. Det var den förra krisens sista år.
– 90-talets lågkonjunktur varade i åtta år, säger Peter Svensson på Konjunkturinstitutet. Vi tror att den nuvarande blir lika nästan lika lång, om än inte lika djup.
90-talets lågkonjunktur skapades ur specifika svenska missförhållanden, bland annat bostadsbubblan. Lågkonjunkturen i dag är skapad av en amerikansk bostads– och en europeisk kreditbubbla. Vi kan inte själva arbeta oss ur kräftgången men vi är beroende av att omvärlden gör det så att vår exportindustri får sälja.
Åtta svåra år? I så fall har vi fyra år kvar av ökande arbetslöshet, av oro, människor som tvingas från hus och hem, företag som kraschar, ungdomar som inte kommer ut på arbetsmarknaden och som följaktligen inte blir vuxna.
Det är förunderligt att vi inte diskuterar krisen mer.
Tystnaden beror på att socialdemokraterna är passiva och vilsna samtidigt som finansminister Borg är en mästare på att förklara att det må se illa ut i Sverige, men det är mycket, mycket värre ute i Europa.
Det är en klen tröst för dem som mister sin försörjning här och nu.