Garfunkels pedanteri gränsar till galenskap
Paul Simon var med i Skavlan och det första jag tänkte var, vad gammal han blivit, och det andra var, vilken pondus - vilket livsverk, och det tredje var, vad gör hans gamle kompanjon Art Garfunkel nu för tiden.
Han läser. På Garfunkels hemsida lär jag mig att han skrivit upp varenda bok han läst sedan 1968. Listan börjar med Jean-Jacques Rousseaus ”Bekännelser”, läst i juni 1968, och fortsätter över 1 235 boktitlar till William Shakespeares ”Stormen”, läst i juni 2016.
Art Garfunkel tycks vara en seriös person, sökande, tämligen bildningstörstande, men lite ängslig och fantasilös: böckerna är sådana en gymnasielärare rekommenderar sina ambitiösaste elever. Jag får känslan att Art Garfunkel saknar fantasi och passion och när jag söker vidare på hemsidan undrar jag hur långt kontrollbehov kan drivas innan det slår över i galenskap eller outhärdligt pedanteri.
Art Garfunkel vandrar. Han har gått kors och tvärs över Europa och USA. Självklart med stegmätare.
Art Garfunkel filmar. Var fjärde månad spelar han in två timmar av sin familjs liv med sin super 8-kamera av märket Sankyo. Han har fått med nästan alla viktiga ögonblick i familjens historia. Nu är de bevarade för eftervärlden, och han upplyser om det utan minsta humor.
Art Garfunkel räknar. Böcker. Han har 963 i sitt privata bibliotek. ”Observera: denna redovisning av bokinventering är från 2006.”
Art Garfunkel listar sånger han framfört mellan 1973 och 2007 efter kriterierna vokalt framförande och sångens allmänna kvalitet. Nummer ett är ”Bright Eyes” och nummer 134 är ”Take me away”.
Många kreativa personer har sina egenheter. Författaren Stefan Zweig noterade i en liggare sina många utländska bokkontrakt och vilka honorar han mottog. Jag misstänker att om jag ringer Björn Ranelid mitt i natten kan han omedelbart svara på hur många minuter han varit med i tv och hur många framträdanden på bibliotek han gjort åren 2000 till och med 2015.
Fotografen Peter Knopp på Aftonbladet skrev upp hur många kilometer bil han körde på varje uppdrag och hur många rullar film han tog på varje jobb.
Varför? För att ha kontroll givetvis, och för att mäta vad man åstadkommit.
Det finns inget självklart samband mellan kreativitet och ordning eller kreativitet och kaos. Det finns snillen som är ordentliga och det finns snillen som är slarviga.
Det enda Garfunkels hemsida ger svar på, fast indirekt, är varför Paul Simon skrev alla Simon & Garfunkels låtar.
Art Garfunkel var upptagen med att kontrollräkna sina steg eller bokstäver eller antal toner han sjungit sedan han fyllde fem.