Polens mångkultur är polsk, katolsk, straight och marinerad i vodka
Är bögar och flator vår tids judar?
BIALYSTOK.
1.
En gång under mina intervjuer med general Jaruzelski tyckte han att jag var väl naiv.
– Har du hört historien om svensken och polacken som träffades efter kriget? Svensken frågade: Hur var det? Polacken sa: Det var så hemskt, tyskarna bombade våra städer, sköt så många, inrättade dödsläger med gaskammare…
Jaruzelski vaggade med huvudet, ack, ack, ack.
– Svensken sa: Varför ringde ni inte polisen?
Ett skratt växte inom generalen, he he he … varför ringde ni inte polisen … hi hi hi… Han lutade sig över skrivbordet och skrattade.
2.
Jaruzelski kallades kommunismens Pinochet för att han var diktator och i likhet med Pinochet bar mörka glasögon.
Han överansträngde ögonen när han läste böcker i skenet av en hemmagjord fotogenlampa under exilen i Sibirien. Ryssarna deporterade den adliga familjen Jaruzelski dit när de i samförstånd med Hitler ockuperade östra Polen 1939.
När tyskarna sedan anföll Sovjetunionen anslöt sig Jaruzelski till kommunisterna och krigade ända fram till Berlin.
35 år senare införde han krigstillstånd i sitt eget land.
3.
Jag vill besöka familjen Jaruzelskis före detta gods i Trzeciny utanför Bialystok. Vad finns kvar 82 år efter deportationen? Vad säger bönderna om gossen som blev nationens melankoliske general?
I stället slår jag ihjäl en stund på Kafé Esperanto.
4.
Den judiske ögonläkaren Ludvig Lazarus Zamenhof skapade det universella språket esperanto i slutet av 1800-talet. Han växte upp i Bialystok där polacker, judar, ryssar, belaruser, litauer, tyskar, ukrainare, tatarer och romer levde, ”sida vid sida” säger stadens information till turisterna.
Zamenhof ville skapa ett språk så att alla kunde tala med varandra. Esperanto skulle bidra till fred och förståelse.
5.
Det finns inga judar, ryssar, litauer, ukrainare, tatarer eller romer kvar i staden. Folkmord, krig, fördrivningar och gränsdragningar har åstadkommit vad ögonläkaren Zamenhof vill uppnå, ett gemensamt språk.
Alla talar polska.
6.
Ändå säger turistskyltarna på torget utanför Kafé Esperanto att stadens ”multikulturella natur” fortfarande ”pulserar”.
7.
Distriktet runt staden Bialystok har utropat en hbtq-fri zon.
Tolkningen av mångkultur är uppenbarligen att all kultur är bra så länge den är polsk, heterosexuell, katolsk och marinerad i vodka.
8.
1931 var 43 procent av Bialystoks invånare judar.
9.
Det besvärade inte general Jaruzelski att diskutera sin karriär i kommunistpartiet, sina adliga rötter, krigstillståndet 1980 då han spärrade in hela den demokratiska oppositionen.
Han berättade om sin ångest och hur han fingrade på sin pistol och frestades att göra slut på alltihop.
Han besvärades bara när jag frågade om kommunistpartiets antisemitiska kampanj 1968. Generalen rodnade.
10.
Efter 1968 lämnade de fåtaliga judar som överlevt förintelsen Bialystok.
11.
Är bögar och flator vår tids judar?
Jag är i Bialystok för att skriva om en Prideparad. Den bombhotas. Fotbollshuliganer och fascister skriker.
Hundratals poliser skyddar paraden. Samma poliser som har till uppgift att skydda den samhällsordning som utropat hbtq-fria zoner runtom i Polen.
12.
Jag tänker på godset i Trzeciny som jag aldrig kommer att få se. Jag tänker på adelsfamiljen Jaruzelski med anor från 1100-talet som inte längre finns.
Jag tänker på generalen som införde krigstillstånd i sitt eget land och sedan släppte makten.
Jag tänker på Jaroslaw Kaczynski som då tillhörde den demokratiska oppositionen och som nu hetsar mot homosexuella och raskt nedmonterar demokratin.
Jag tänker på generalen som visade särskild elegans när han kysste kvinnor på hand, adelsmannens reflex.
Jag tänker på Bialystoks judar som gjorde staden till en metropol.
Jag undrar om någon av de tyska lägervakterna i Auschwitz och Treblinka talade esperanto.
13.
Jag tänker på alla planer och förutsägelser. Jag tänker på allt som är vedertaget och allt som tycks beständigt.
Inget vet vi, inte ett dugg vet vi.