Plötsligt känns hemma exotiskt

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Snart är alla tillbaka i selen och en försvarlig del har varit utomlands, trots kris och ragnarök, och när vädret och restaurangtipsen och de irriterande ”turisterna” har avhandlats, skulle det förvåna om inte charterberättandet går vidare till lika-suck-samma.

Det här är något man själv deltar i då och då. Det börjar inte sällan med en historia om hur man klättrar upp på en afrikansk klippa och däruppe sitter någon från Knivsta och kollar på solnedgången. Eller om hur man hittar den där riktigt genuina krogen i ett bortglömt hörn av bonnigaste Frankrike och redan andra kvällen har de vitlöksosande baskergubbarna ersatts av en barnfamilj från Grillby.

Därifrån är banan såpad.

Pinnglassarna är numera exakt desamma världen över. Det går samma program på tv. Där det såldes espadriller säljs det foppatofflor. Runt varje långtbortistanskt hörn finner man samma sak som runt varje annat hörn: H&M. Eller Zara. Eller Lidl. Och McDonalds och Coca-Cola och ...

Allt är lika-suck-samma. Inget är exotiskt.

Nu är det visserligen så att de flesta av oss anstränger oss för att semestern inte ska bli för exotisk. Det ska finnas rinnande kallt och varmt vatten och man ska kunna klä sig i shorts, utan att bli stenad. Bra vin vill man komma åt, förstås, och det skadar ju inte om det är uppkopplat så att man kan kolla mejlen. Helst trådlöst. Och täckning för mobilen.

Men det är synd att inget är exotiskt längre.

Det är lätt att falla in i den där trallen. Men i år kom jag hem, borstade resdammet från axlarna och slog upp tidningen. En stor artikel om en kändis som skulle skilja sig, eller möjligen gifta sig. Uppenbarligen var kändisen väldigt känd, för ingenstans fick man reda på vem hon var. Jag hade ingen aning. Det fanns också en recension av en konsert med en grillhet artist som jag aldrig hört talas om. Någon skrev om twitter, som jag aldrig använt och så där fortsatte det. Sida efter sida.

Och jag insåg att runt omkring mig, hela tiden, smyger de märkligaste infödingsstammar. De tillber gudar jag inte vet något om, har ritualer jag aldrig skådat, talar språk som jag inte förstår. Vi kanske delar ytligheter som snabbköp, favoritglass och mobiloperatör, men det är allt.

Hemma kändes plötsligt väldigt exotiskt. Och det finns varmvatten, vin och uppkoppling.