Det är Obamas person som ger tyngden

Peter Kadhammar

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Publicerad 2013-09-05

Kadhammar: Att se den amerikanske presidenten komma in för landning är som att uppleva en romersk kejsares ankomst

1.

Nedanför trappan stod Björklund, Hägglund och Lööf. De utgjorde mottagningskommittén tillsammans med Bildt vilken hade närmat sig flygplanet med armarna i kors, som om han var nervös, vilket han säkert inte var.

Nu skulle han få spela den roll han älskar mest av allt, som världspolitiker och världsman.

Det stora flygplanet hade gjort en vid sväng över granskog­arna i Uppland och kommit in från norr. Det landade långt bakom den väntande mottagningskommittén, bakom journalisterna och fotograferna och bakom Arméns musikkår som hade övat både marschsteg och den käcka ”Under blågul fana”.

Krypskyttar på taket

Sedan rullade planet fram, följt av en stor fyrhjulsdriven bil med öppen bakruta. Där låg en krypskytt, beredd att försvara president Obamas plan för en attack i aktern.

Krypskyttar låg också på tak­et till det lilla flygledartornet vid ramp M och i gräset bredvid landningsbanan.

Medan de hade placerat ut sig, och medan männen i svarta kostymer och svarta solglasögon och med hörsnäckor i öronen såg till att avspärrningarna utökades en aning, stod Bildt och undervisade journalister bredvid en blå bajamaja där en ­musiker pinkade, dock så tyst att det inte störde den improviser­ade presskonferensen.

Slokande flagga

Bildt sa att USA:s president inte gör några nöjesresor.

Hägglund glodde i sin telefon och Björklund vände ansiktet mot den varma sensommar­­solen.

Och nu stod de uppställda på rad nedanför flygplanstrappan. Den tunga dörren till Air Force One slogs upp och strax stod ­Barack Obama i öppningen och vinkade. Arméns musikkår klämde i. En soldat höll upp den blågula fanan som slokade eftersom det var vindstilla.

Obama skyndade nerför trappan med de korta snabba steg han alltid skyndar nerför trappor med. Han är en president som utstrålar ungdomlighet och energi.

Men det var inte Obamas energi som främst skiljde honom från gruppen politiker som stod bredvid den röda mattan och väntade. Det var heller inte alla maktens attribut som omgav honom: livvakterna, prickskyttarna, det stora flygplanet, karavanen bestående av 32 bilar och sex motorcykelpoliser som skulle föra honom in till Stockholm.

Det var hans person. En intellektuell, den första svarta studenten som blev redaktör för Harvard Law Review som publiceras vid ett av världens främsta universitet. En man som skrev en fantastisk memoarbok långt innan han blev presidentkandidat. Och en politiker som med hjälp av retorisk briljans, organisatorisk skicklighet och hårda nypor blev världens mäkt­igaste man.

Alla klyschors moder

Nu var han nere på röda mattan. Han tog hjärtligt mottagningskommittén i hand:

Göran Hägglund, en man som använt billiga verbala knep som att prata om ”verklighetens folk” för att fjäska för väljarna.

Jan Björklund, skolministern som fick två fel av tre möjliga när han testades i ordförståelse ­under en TV-utfrågning.

Annie Lööf, vars enda avtryck i politiken blivit att hon är alla klyschors moder.

Plötsligt var det uppenbart. Det är inte bara för att USA är världens mäktigaste land som Barack Obama har tyngd.

2.

Att se den amerikanske presidenten komma in för landning är som att uppleva en ­romersk ­kejsares ankomst.

All verksamhet upphör. ­Huvudstaden spärras av. Luftrummet stängs. Stridsflygplan vrålar i skyn för att markera beredskap mot alla hot. Landets mest trafikerade väg töms på trafik. Personalen i regeringskansliet uppmanas att arbeta hemifrån. Poliser inkallas från rikets alla hörn för att skydda kejsaren.

Dubbla limousiner

Det finns ingen bil i Sverige som duger för att skydda president Obama. Därför har han sin egen bepansrade limousine, nej två, så att ingen kan veta i vilken han åker.

Det är som om den store kejsaren besöker en provins i ­imperiets utkant.

Ytterligare en omständighet bidrar till den känslan: den ­lokala elitens underdåniga glädje över det storartade besöket.

”Det är ett utomordenligt erkännande för ett litet land som vårt”, skrev Expressen på ledarplats i tisdags.

”Välkommen till lilla USA, Mr President”, skrev Dagens Nyheter på förstasidan i går.

Villrådiga politiker

Vid närmare eftertanke är det inte som en romersk kejsares besök.

Det påminner snarare om den eufori lokala potentater upplevde när tsaren i det efterblivna Ryssland behagade besöka provinsen.

Obama stiger in i limousinen och Hägglund, Björklund, Lööf och Bildt står kvar på plattan. De ser en smula villrådiga ut. En man från Secret Service ­visar Bildt att han kan ställa sig vid stängerna med amerikanska och svenska flaggor. Där står ­utrikesministern när den långa kortegen rullar mot Stockholm.

3.

Och i mitten av all denna uppståndelse går en man som inte är särskilt lång och inte särskilt kort, men han har påfallande stort huvud, och det kortklippta håret har grånat under hans tid som president.

Senare, efter mötet med Reinfeldt och efter presskonferensen på Rosenbad, kommer han till Kungliga Tekniska Högskolan vid Valhallavägen. Området är naturligtvis avspärrat. Studenterna släpps inte in. De fyller upp gatan och den öppna plats­en utanför högskolan, en surrande, nyfiken folkmassa i den märkligt varma eftermiddagen.

Åtta minuter - per bord

Inne i biblioteket är det stilla. Där står några forskare och affärsmän vid tre vita bord och väntar. De ska visa president Obama viktiga svenska uppfinningar på miljöområdet.

Schemat säger att Obama ska stanna åtta minuter vid varje bord. Vid det första väntar Petra och David Wadström, grundare av Solvatten, ett finurligt och billigt reningssystem.

Skinande motor

Vid det andra står två lektorer och en professor som ska redogöra för forskning kring bränsle­celler.

Vid det tredje står Olof Persson, vd för Volvokoncernen (lastbilar), bakom en hybrid­motor som är skinande ny.

Journalister och fotografer är placerade bakom ett rep och tillsagda att inte ställa frågor, men det är tillåtet att lyssna.

Och nu kommer Obama, ­eskorterad av Reinfeldt och KTH:s rektor Peter Gudmundson, och när han inte är omgiven av livvakter och poliser tar det en sekund innan vi ser honom. Han går utstuderat långsamt och avspänt, som en boxare, en man utsatt för intensivt tryck och som lärt sig att slappna av och spara energi.

Blått eller grått

Han har i en intervju berättat att han bara har blå och gråa kostymer. Då behöver han inte tänka efter på morgonen och då har han ett beslut mindre att fatta.

I dag är kostymen blå.

Han går från station till station. Han ställer frågor. Han är vänlig och intresserad. Volvochefen berömmer presidenten för att han ställer så bra frågor. Ja, hybridmotorn är framtiden.

Så minns Obama att Vita ­husets fotograf ska ta en gruppbild. Han kallar fram fotografen och sekunden innan denne knäpper brister Barack Obama ut i ett enormt leende.

Enormt leende

Han har gjort detta så många gånger förut. Man blir inte USA:s president om man slarvar med detaljerna. Han går tillbaka till de första borden så att det blir gruppbild där också - uppställning, enormt ­leende - och sedan är besöket slut, och om en timme och femtio minuter ska Barack Obama äta middag med Nordens statsministrar.