Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Hildegard, Magnhild

Milosevic död är ingen katastrof

Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2006-03-12

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Slobodan Milosevics död var egentligen det bästa som kunde hända. Nu har en lång rad problem löst sig av sig själva.

Ja, ursäkta om jag låter hjärtlös, men jag tänker inte fälla några krokodiltårar över Serbiens förre president.

Han startade krig mot de delrepubliker som bröt sig loss ur Jugoslavien i början av 90-talet. Han piskade upp den serbiska nationalismen, sände trupper som slaktade kvinnor och barn, misshandlade män till döds på de mest bestialiska sätt, brände hus. Ja, lägg till varje tänkbart övergrepp och ni har skapat trupper som Arkans tigrar.

Milosevic stal också tio år från Serbiens ungdom och dömde dem till ett liv som parior med dålig ekonomi. Nej, det faktum att han nu är död är sannerligen ingen katastrof.

Mladic, Karadzic och de andra krigsförbrytarna kommer ändå att överlämnas av Serbien till slut. Inte av ideologiska skäl utan för att EU och USA håller inne med miljoner tills förbrytarna befinner sig i Haag. Det blir för dyrt att skydda dem i längden.

Om Milosevic-rättegången hade fortsatt, i en dyrbar evighet till, var han dessutom tvungen att bli fälld, och vilken domen än blivit hade det debatterats i en evighet om den var politisk eller juridisk eller rättfärdig nog.

Visst, hade det varit bra om hans och serbernas skuld hade slagits fast en gång för alla. Då hade nationalisterna tappat mark och man hade tvingats släppa sin offerroll och sluta förneka sitt ansvar. Men försoning bygger på att båda parter erkänner sina fel. Milosevic vägrade samarbeta och spottade på Haag-tribunalen och kallade chefsåklagaren för ett "efterblivet barn".

Istället för att berätta allt och ta ansvar för sina handlingar höll han uppe en trotsig fasad. Kanske vågade han inte, ens för sig själv, inse vad han gjort. Eller tvingade de ensamma timmarna i cellen honom till insikt, och dödade honom till slut?

Det är det märkliga med dessa "mäktiga" män som tror sig stå högt över allt. De fattar inte att det egna samvetet alltid lyckas göra sig gällande till slut, oavsett om det sker via hjärtproblem eller självmord. Rättvisan må ha märkliga skepnader men den segrar alltid till slut.

Och det stora problemet på Balkan kvarstår: bristfällig ekonomi och den höga arbetslösheten som driver folk in i kriminalitet och får dem att lyssna på andra radikala politikers "enkla lösningar".

Det borde oroa betydligt mer än en expresidents död.

Johanne Hildebrandt

Följ ämnen i artikeln