De likasinnade håller samman på internet
Förra månaden uttryckte jag mig felaktigt enligt en grupp på nätet och utsattes följaktligen för en liten Twitterstorm.
Jag hade skrivit att det känns som att komma till en stad i Mellanöstern eller Nordafrika när man tar tunnelbanan till Stockholmsförorten Husby. Människorna. Butikerna. Atmosfären.
Jag trivs bra i Mellanöstern så det låg inget nedvärderande i formuleringen.
Om jag under ett besök i London hade skrivit, att flanera i Chinatown är som att gå omkring i Shanghai, skulle nog ingen reagerat. Någon hade kanske tyckt att det var en adekvat beskrivning.
Men nu gällde det Husby och nätet spann loss: Där är en som verkar misstänkt, han kanske är rasist, karln hatar förorten!
Jag har varit med i några decennier så jag kan rycka på axlarna. Hundarna skäller men karavanen drar vidare.
Men om jag hade varit en ung skribent och detta var en av mina första texter?
Då vore risken stor att mitt självförtroende hamnade i skosulorna. Jag skulle bli orolig. Jag skulle medvetet eller omedvetet passa mig för att sticka ut och reta flocken.
Den demokratiska vinsten med internet är överskattad i ett samhälle som vårt. (Dess funktion är en annan i till exempel Kina eller Egypten.) Nätet ökar mängden information men ersätter det gemensamma torget med en massa rum där huvudsakligen likasinnade umgås.
De likasinnade håller ihop och ger sig på inkräktare och oliktänkande. Man behöver inte bry sig så mycket om världen utanför den egna gruppen. I den egna gruppen får man bekräftelse. Jag känner erfarna journalister som blir oroliga när de inte får beröm från rätt människor.
Invandrare kan isolera sig i getton och titta på tv från det gamla landet.
Underklassen kan dag och natt roa sig med ”Paradise hotel” och andra sockerbomber för själen.
Överklassen får Financial Times med taxi på morgonen.
Det fanns en tid då medborgarna i vårt land inte hade mycket annat val än att titta på Aktuellt. På den tiden var det självklart att hålla sig med tidning.
Nej, jag längtar inte till-baka till 1970-talet. Nej, jag vill inte förbjuda internet. Ja, internet är ett fantastiskt verktyg som jag använder varje dag.
Men det är skrämmande att inte fler ser komplikationerna.