För lång tid – och för få platser
GÖTEBORG. Femtusen nya beredskapsjobb om fyra år.
Bra grej.
Men varför så få platser och varför om så lång tid?
Drygt tre timmar innan han ska hålla sitt femte första maj-tal som partiledare (S) avslöjade Stefan Löfven på en presskonferens vad han tänker säga i talet.
Med start nästa år, 2017, ska en rad statliga myndigheter ta emot beredskapsjobbare som hämtas från den grupp på omkring 30 000 personer som står längst från arbetsmarknaden.
De ska göra saker som inte blir gjorda i dag, exempelvis digitalisera arkiv, och få avtalsenlig lön för sitt okvalificerade arbete. Beredskapsjobbet ska kunna pågå i upp till två år.
Några nya pengar tillförs inte. Arbetsförmedlingen får numera för stora anslag till subventionerade anställningar och skickar årligen tillbaka pengar till statskassan.
Det är här utan tvekan en bra grej. Genom beredskapsjobbet får man inte bara lära sig de aktuella arbetsuppgifterna. Man tvingas också lära sig hur man uppträder på en arbetsplats och, om man inte redan gör det, lära sig tala svenska.
Men varför begränsa sig till 5 000 platser om fyra år?
Det hade varit bättre att satsa ännu mer och dessutom i närtid. Så svårt kan det väl inte vara för myndigheterna och hitta enklare jobb som ingen gör. Jag skulle enkelt kunna räkna upp en del på min egen arbetsplats.
Stefan Löfven sade själv att en enda åtgärd inte räcker för att de som har svårast att komma in på arbetsmarknaden ska göra det.
Det är en självklarhet. Men för den som aldrig haft ett jobb, och där finns även svenskfödda, är ett beredskapsjobb av den här typen formodlingen väldigt effektivt.
Om inte annat har man fått en referent som potentiella arbetsgivare kan ringa och fråga hur Ulla-Bella eller Nisse-Pelle skött sig.