Jag är en äkta knappfetischist
Oj, vad det har skrivits om julen som ångestmaskin. Sådana där historier där folk går omkring och bryter ihop under girlanger och granbarr. De har ingen att fira julen med, eller för många att fira julen med. De är för skilda eller för oskilda, för omgifta eller för ogifta. Alltid är det något som gör att de vill stöta skinkpinnen i bröstet.
Det jag däremot inte kan påminna mig att jag sett särskilt mycket skrivet om är julen som svepskäl. Och ändå är det minst lika vanligt. Ett exempel:
Jag vågar tippa att 73 procent av svenskarna har någon på relativt kort DNA-avstånd som äger en julslips. En sak med tomtar, eller renar, eller granar. Den ska helst spela en fisig electronica-version av ”Bjällerklang” när man klämmer på den, också.
Slipsen kommer bara fram till jul, men min teori är den här: Bärarna av dessa tingestar skulle egentligen vilja gå omkring med synth-slipsar året om. Klämma fram små trudilutter vår som sommar, höst som vinter. I kontor och hissar, på bussar och i snabbköp. Det är deras verkliga jag. Men de inser att samhällets Idoljury skulle rösta ut dem redan en vecka efter trettondagen om de försökte. Så de låter bli. Utom vid jul. För julen är det perfekta svepskälet.
Det är det jag menar. Är det inte en slips är det något annat. Med julen som svepskäl kryper våra verkliga jag fram ur sina själsliga gryt. Resten av året låtsas vi att vi har god smak, omdöme och mognad. Men vid jul kan vi släppa lös alla våra egenheter.
Det är förresten därför det kommer att bli rekordförsäljning i elektronikhan-garerna den här julen också. Dvd-spelare och plattskärmar, digitalkameror och mp3-spelare, lagren kommer att smälta som smör i växthusklimat. Varför?
En ledtråd: det har inte att göra med mottagarna, utan med givarna. Studera dem: medelålders män som står och tummar på kreditkorten bland dioder och displayer.
Deras tomma blickar. Deras tjocka harklingar. Deras pillande fingrar. Särskilt fingrarna. Där är svaret: Det finns inget som gör medelålders män så lyckliga som en ny uppsättning knappar att trycka på. Och julen är det perfekta svepskälet för att få leva ut även den perversionen.
Det handlar om knappfetischism, uppklädd i presentpapper, snören och rim.
Hur jag vet?
Tja, jag är en av dem.