Det är inget brott att ge bort vår egendom
Stockholm och andra kommuner skänkte under 17 år bort verksamheter som förskolor, hemtjänst, skolor, fritis och äldreomsorg. Det kallades avknoppning. Ofta tog några driftiga chefer över ruljangsen för en struntsumma.
Ett ökänt exempel är försäljningen till sex läkare av vårdcentralen Serafen i Stockholm. De betalade 700 000 kronor. Fyra år senare sålde de vidare för 20 miljoner.
Vantörs hemtjänst är ett annat. Två chefer köpte 2007 verksamheten för 69 500 kronor. Priset kom Stockholm stads värderingsman fram till efter att ha räknat pinnstolar, rangliga bokhyllor (värde 100 kronor) och kaffebryggare (150 kronor).
Helheten, att verksamheten gjorde miljoner i överskott och sannolikt skulle ge sina nya ägare miljoner i vinst, gav man fan i.
Detta pågick tills statskontoret och regeringsrätten 2008 bestämde att förstörelsen av gemensam egendom inte fick fortsätta. Om politiker sålde verksamheter måste de ta rimligt betalt. Det medförde att stadens representanter tog bussen till Vantör och med mössan i hand bad om lite till för hemtjänsten (som hade gjort fyra miljoner i vinst på nio månader).
Ja, om de nya ägarna hade lust förstås, ty affären var avslutad och klar, men om de goda damerna ville vara så generösa...
De var storsinta och pytsade upp 2,5 miljoner. Det hade de ju råd med.
Ideologi var drivkraften bakom förstörelsen. Kristdemokraten Henrik Ehrenberg, ordförande i stadsdelsnämnden som skänkte bort Vantörs hemtjänst, säger: ”Jag antog att reglerna var rimliga.” Moderaten Irene Svenonius, stadsdirektör, säger: ”Det var allmän praxis att bara ta betalt för inventarier.”
Nu har de insett att man kan värdera en verksamhet utifrån beräknade intäkter, kundstock och liknande, inte bara utifrån antalet begagnade kaffebryggare. ”Det är lätt att vara efterklok”, säger Ehrenberg.
Miljöpartisten Jonas Eklund polisanmälde de förtroendevalda som slumpade bort medborgarnas egendom. Nu har åklagaren lagt ner utredningen eftersom han inte kan finna brottsligt uppsåt.
Därmed pekar han indirekt på en viktig komponent i hur världen styrs. Alltför ofta saknas uppsåt, alltför ofta saknas tankar överhuvudtaget.
Alltför ofta styrs vi av den farliga kombinationen makt och extraordinär dumhet.