Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Hildegard, Magnhild

Storyn är 2700 år - men håller ännu

Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2003-10-19

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Det finns bra böcker och sedan finns klassiker. Iliaden är en riktig höjdare som stått sig längre än nästan all litteratur. En kort sammanfattning: trojanen Paris får ihop det med den sköna Helena och tar med henne hem.

Helenas make blir skitsur och drar ihop en allians av greker som belägrar Paris hemstad Troja i tio år.

Boken börjar med att hjälten Akilles är rasande för att han måste ge upp sin favoritslavinna till ledaren för den grekiska alliansen. Därför vägrar han slåss och riskerar segern.

Männens självklara rätt till kvinnorna och deras kroppar löper som en självklar tråd genom hela boken. De är ägodelar och krigsbyten.

Iliaden lär vara en muntlig berättelse som första gången nedtecknades för 2700 år sedan. Grekerna var under denna tid kvinnohatare som använde sina hustrur som avelskor och några hundra år senare blev det helt ok att söka kärlek och vänskap hos andra män.

Och man kan undra hur mycket som förändrats.

En kraftigt berusad och drogad tvåbarnsmamma blir utnyttjad i flera timmar av sex män. De hånskrattar åt henne. När de är färdiga stjäl de hennes barns leksaker och lämnar henne naken och nedsmetad av sperma. Kvinnan anmäler männen för våldtäkt. De frias i tingsrätten. Domen överklagas till hovrätten. Där säger försvarsadvokat Peter Mutvei att kvinnan kanske var nymfoman - att händelsen var "självförvållad". Intet är nytt under solen. Kvinnor har ingen rätt till sin kropp. Hon kan utnyttjas hur som helst. Det är hennes eget fel. Fy faan.

Hur hade Peter Mutvei själv gillat att bli sexuellt utnyttjad av sex personer när han var redlöst berusad?

Nej, just det.

Feminism handlar om mänskliga rättigheter och lika värde. Det patriarkala synsättet finns överallt. En ung man som skriver om sina sexäventyr anses fin medan en författarinna knappt kan skriva om en enkel påsättning utan att hennes bok blir kallad för tantsnusk eller bekännelselitteratur. Kerstin Thorvall blev kallad kåtkärring när hon kom ut med "Det mest förbjudna" 1976.

Sex ska skildras ur manligt perspektiv, inte kvinnligt. Då blir det för hotfullt.

Björn Ranelid kan skriva om oralsex i sin bok med en naken kvinna på framsidan och det är helt ok. Men när Linda Skugge, en ung kvinna, sågar Ranelids bok tar det hus i helvete. Oklart varför - det finns gott om elaka kritiker som sågar författare och böcker hela tiden utan att någon orkar bry sig. Varför reagerar alla på detta just nu? För att han tillhör samhällsnormen, en vit, medelålders heterosexuell man vilket är de grundvalar samhället vilar på? Förmodligen.

Nåväl. Förmodligen kommer ingen att minnas Ranelid, Skugge, dig eller mig om 100 år. Men en bra story håller ställningarna. Och ett samhällssystem förändrar sig inte så lätt.

Iliaden filmas just nu med Brad Pitt i huvudrollen. Till sommaren kommer alla att snacka om Troja. Minns var ni läste det först.

Från feministfronten finns dock intet nytt. Men håll ut - fortsättning följer.

Johanne Hildebrandt

Följ ämnen i artikeln