Bree vet värdet av en fin fasad

Zendry Svärdkrona

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2006-08-30

Mer FN, säger en del. Fler krisgrupper. Större öppenhet. Men tänk om problemet är att det finns för få Bree van De Kamp i världen.

Vet inte om ni följer ”Desperate housewives” i Kanal 5. Välmående amerikansk villaförort, en handfull vuxna kvinnor, diverse förvecklingar. I korthet.

Det som händer om man börjar titta på det där är att man får sin favorit. Det är ingen tvekan om vilken av de 5–6 huvudpersonerna som går hem hos flest. Eva Longoria heter hon i verkligheten, Gabrielle Solis i serien. Modellig, köpoholisk och manipulativ. Hon är överallt, nu när en ny säsong startar. Gabrielle Solis ben, Gabrielle Solis sportbil, Gabrielle Solis blick. Blicken som fick den unga trädgårdsmästaren att ta av sig på underkroppen också.

Ni fattar typen. Det finns en omröstning på aftonbladet.se om vilken desperat hemmafru läsarna gillar bäst. Gabrielle Solis hade 42 procent senast jag kollade. Mer än dubbelt så mycket som tvåan.

Typiskt.

Småvirriga ensammamman Susan Mayer, spelad av Teri Hatcher, är hyfsat poppis. Lite mer poppis än smarta karriär- och familjekvinnan Lynette Scavo. Minst poppis är Edie Britt, kvarterets sexhäxa, som bara är favorit hos tre procent.

Typiskt det med.

Men så det otypiska. Marcia Cross, heter hon. I serien Bree van De Kamp. Det här är en tjej som vet att bita ihop. Hon kan reda en gräddsås, handtvätta ett jumperset och förtränga en hel barndom i ett och samma ögonblick. Och det utan en darrning i knytblusen. Bree van De Kamp vet värdet av en välputsad fasad. Håret i knut på nacken, Ronald Reagan på väggen och ett leende som inte inbjuder till näsvisa frågor.

Varje diplomerad terapeut måste se Bree van De Kamp som en djupt hämmad människa.

Hon är, utan konkurrens, min favorit. Mer intressant är det här: hon är tvåa i Aftonbladets popularitetsmätning: 20,1 procent håller med mig.

Man kan förstås rösta på henne av många olika skäl. Men jag undrar. Tänk om det finns en önskan här. En önskan om fler människor som biter ihop, inte jämrar sig offentligt. Fler som förtränger, inte ältar varje liten oförrätt. Fler människor som inte tror att alla problem måste lösas genom att ännu fler lägger sina näsor i blöt.

Tänk om det allt fler vill ha är en välputsad fasad. Tänk om de har en poäng.