Väst måste be om besinning
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2006-07-16
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Sitter på sjukhuset i Bagdad och ser nyheterna om hur Hizbollah har skjutit mot civila skepp och hur Israel slår tillbaka. Folk stannar till vid tv:n, tittar en stund och skakar sedan dystert på huvudet åt de dåliga nyheterna. Ett nytt krig ter sig surrealistiskt på denna plats där konsekvenser av våld, sturska uttalanden och vansinnesdåd är som tydligast.
"Ett land har rätt att försvara sig självt", sa George Bush när Israel bombat Libyens flygplats.
"Detta är bara början ... Ni har valt ett öppet krig och det ska ni få", säger Hizbollahs ledare Hassan Nasrallah. Och Israel tänker fortsätta anfalla tills Hizbollah är ute ur Libanon.
Det är ofattbart, särskilt när man befinner sig i världens farligaste stad och ser hur helikopter efter helikopter landar med sårade. De svänger sig med ord som frihet och gömmer sig bakom politisk och religiös retorik men realiteten är en annan.
Som den sexåriga flicka som kom hit i går kväll. En hemmagjord vägbomb exploderade när hon gick över gatan med sin familj. Splitter träffade henne i ryggen och amerikanerna tog henne hit och opererade henne. Nu sitter hon ensam och livrädd på sin sal. Varken mamma eller pappa följde med henne till sjukhuset vilket förmodligen betyder att de är döda. En irakisk soldat hade sprängts sönder av en bomb och läkarna kämpade för att rädda hans liv. De öppnade hans bröstkorg och masserade hans hjärta men trots alla ansträngningar dog han på operationsbordet.
De tre amerikanska soldaterna råkade också ut för en vägbomb när de var på patrull men de överlevde mirakulöst. Den yngsta var bara arton år och han berättade hur skräckslagen han blev när han såg sin kamrat ligga och blöda på marken.
Jag är inte naiv och vet att allt har många sidor. Ibland är våld det enda alternativet och det finns gott om människor som anser att ändamålen helgar medlen. Men att driva fram ett krig, blint och utan att ens försöka förhandla eller behandla folk med respekt är enbart föraktligt. Krig är inte glamoröst utan blodigt, smutsigt, vidrigt och det finns inte ens minsta lilla tillstymmelse till ära när det är de civila, de svagaste, som drabbas värst. Västvärlden, med USA i spetsen, måste fördöma Israels anfall och be dem besinna sig. Men när diplomater inte vill förhandla, eller ens sitta i samma rum samtidigt som konflikten fortsätter att eskalera kan man inte göra annat än att häpna.
Det finns bara ett enda ord för det som sker: Vanvett.