5 000 pappor satt vid sandlådan och rökte
En skrämmande upptäckt i Helsingborg. Så storvulet påannonserar Rapport ett inslag den 20 augusti.
– Under ett miljöprojekt hittades miljontals cigarettfimpar vid ett avloppsrör, säger nyhetsankaret i studion.
Historien är trist. Det nationella rökförbudet verkar leda till att folk lämnar uteserveringarna för att blossa på trottoarer och torg. Ofta petas fimpen ner i närmsta dagvattenbrunn där dess ringa storlek gör filter och sandfång verkningslösa, så vid nästa ösregn flyter rester av plast och tungmetall ut i havet.
Det är bara siffran, den som upprepas i artiklar och ledartext, som sticker ut.
Miljontals, är det tre-fyra miljoner? I ett av utloppen i en stad med hundra tusen invånare?
Sju procent av svenskarna uppger att de röker dagligen. Om vi plussar på några i semestertider kan det landa på tiotusen regelbundet puffande helsingborgare, som i sommar fått mängder av nya askkoppar utplacerade i city. Därutöver ska alltså tre miljoner fimpar, trehundra per skalle, ha hystats ner i varje dagvattenrör, utan att ha finfördelats, och spritts. Det krävs samarbete, målmedvetenhet och pansarlungor för att hålla uppe ett sådant snitt.
Såklart stämmer det inte.
SVT:s enda källa verkar vara en dykare och hans film på en nerskräpad havsbotten. Skarpögda tittare kan räkna fimparna i den, de är kanske hundra, men dykaren får det till ett par miljoner vilket lyfts upp till journalistisk sanning. Dessutom förvrängs lekmannakalkylen: mannen talar om hela Sundet medan Rapport hävdar att fimpberget lokaliserats vid ett enskilt rör.
Lika skakig ter sig ”Håll Sverige Rents” uppgift att en miljard fimpar årligen slängs i den svenska naturen. Lagda på en rad når de till Sydafrika och tillbaka, hävdas det.
Beräkningen bygger inte på någon faktisk hopsamling eller studie. Stiftelsens vd Johanna Ragnartz hänvisar till en Sifoundersökning som genom en smula multiplikation ger det tiosiffriga talet, vilket passande nog är i linje med en global uppskattning om 4,5 biljoner felaktigt kastade fimpar per år.
Om 4,5 är mycket? Det är 4 500 fimpar per rökare.
Miljoner. Miljard. Biljoner. Runda tal som manar till handling. Och vetenskapligt att betrakta någonstans mellan rövarhistorier och djärva chansningar.
Jag betvivlar inte de inblandades goda vilja, men räcker den som skäl för sådana skarvningar? Krävs smutsiga metoder för att rena naturen?
Över hälften av privatpersoners nedskräpning utgörs av tobaksrelaterade produkter, alltså cigaretter, snus och cellofan. Bekymret är att vi beter oss grisigare i en redan nedskräpad miljö. Gå till dig själv, det är värre att kasta ut tuggummit på en rensopad gata än i kökkenmöddingen utanför den nattöppna hamburgerrestaurangen. Skräp lockar till sig skräp.
Kanske är det så illa ställt att det krävs lite överdrifter för att ruska om oss. I sådana fall är jag nödgad att dra mitt strå till stacken.
För fimpar är ett gissel för oss småbarnsföräldrar. Jag avskyr att se min son gräva i sandlådor som nyttjats som askfat. Senast jag följde honom till lekplatsen satt femtusen pappor där och rökte.