Den här gången har Göran Hägglund rätt
Det är utmärkt att Göran Hägglund anser att regeringen ska lyssna på det viktiga lagrådet.
Då KD-ledaren själv var minister var det dock lite si och så med respekten för just den myndigheten.
Det var mycket bra att regeringen i dag återkallade sin proposition om att göra vårdvalet frivilligt.
Detta skedde därför att lagrådet, en myndighet bestående av domare från högsta domstolen och högsta förvaltningsdomstolen som har i uppdrag att granska lagförslag, sågat reformen jäms med fotknölarna.
Juristerna ansåg bland annat att valet av remissinstanser var "påtagligt snävt" och att dessa bara fick tre veckor på sig att uttala sig. Regeringen har inte tagit regeringsformens beredningskrav "på det allvar som förutsätts i lagregeln".
I går, innan regeringen tillkännagav att den backade, var Göran Hägglund, en av de mest högljudda kritikerna av förslaget, ute och vevade i medierna.
– Det är glasklart att det här inte duger för lagstiftning. Det här är oerhört tydliga skrivningar från våra främsta experter på lagstiftning, sa KD-ledaren bland annat.
Det var bra att Hägglund röt till. Lagrådet fyller sedan 1909 en viktig kontrollfunktion, då våra folkvalda stundom får för sig att pilla i paragraferna på ett sätt som inte gör någon människa lycklig.
Då Hägglund själv satt i regeringen var emellertid juristerna mest till besvär. Invändningarna mot slafsiga lagförslag kunde vara i princip hur fräna som helst utan att den dåvarande socialministern och dennes vänner i alliansen lät sig bekommas.
Ta bara Hägglunds partikamrat Stefan Attefalls idé om att det skulle bli tillåtet att bygga friggebodar på upp till 25 kvadrat utan bygglov. Lagrådet ansåg att en rapport som lagförslaget byggde på hade stora brister och att handläggningstiden var "orimligt kort".
Grundlagen är åsidosatt och lagförslaget bröt dessutom mot Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna, löd slutsatsen.
Regeringen ryckte på axlarna åt denna kraftiga salva och tutade obekymrat vidare.
Ett annat exempel är då myndigheten hade synpunkter på alliansens idé om att avskaffa den statliga fastighetsskatten och ersätta den med en kommunal avgift.
"Dimridåer", konstaterade lagrådet barskt. Det är fortfarande en skatt.
Vem var en av de starkaste pådrivarna? Vem struntade helt i lagrådets åsikter? Ja, ni gissar rätt: Göran Hägglund.
Det går att fortsätta på detta sätt. Justitieminister Beatrice Ask röt till i en debattartikel om att domstolarna inte följde de direktiv för straffskärpning för grova våldsbrott som alliansen beslutade om 2010.
Det var givetvis inte aktuellt att skriva att det egentliga skälet till att effekterna av reformen inte blev politiskt tillfredställande var att det var ett hafsverk som kritiserats av just lagrådet.
Eländigt var det även då riksdagen klubbade att livstid skulle dömas ut oftare för mord. Inte många (för all del inte heller Socialdemokraterna) brydde sig om att juristerna hade varnat för att förslaget var så dåligt skrivet att det i själva verket kunde leda till att färre dömdes till livstid.
Lagrådets synpunkter är inte och ska inte vara tvingande. Att den lagstiftande och den dömande makten fördelas på olika maktpoler är av fundamental betydelse. Domarna har inte heller nödvändigtvis alltid rätt.
Icke desto mindre vore det önskvärt om politiker på båda sidorna blockgränsen oftare gjorde som regeringen i dag och tog tillbaka dåligt underbyggda förslag.
Göran Hägglunds plötsliga åberopande av lagrådet ska nog dock inte ses som en indikation på att i varje fall ett parti är villigt att bättra sig. Han tycks lyssna på juristerna då det passar honom.