Den extrema terrorn i Aleppo går inte att beskriva med ord
En enda sak lärde jag mig av att besöka Aleppo.
Att välja mina ord med försiktighet.
Varje gång en raket slog ner skakade marken till. Människor stod stilla, som frusna, i några sekunder.
Sedan fortsatte allt som innan.
Pojkar försökte sälja äpplen, cigaretter och bensinflaskor framför de sönderskjutna husen och utbrända stridsvagnarna.
Men de flesta småsprang. Bort från regeringshelikoptrarna, som flög över oss. Undan för krypskyttarna, som fanns överallt.
Det var den 13 oktober 2012 och vi hade startat vår resa tidigt på morgonen i en gul Peugeot full med kulhål. Jag var livrädd.
Tolken den enda tryggheten
Som journalist hade jag många gånger tidigare vistats i konfliktområden. Gått runt i bombade städer och lyssnat på människor som förlorat allt. Men jag hade aldrig tidigare befunnit mig mitt i kriget. Upplevt den där växande instinkten att vilja fly.
Tolken Abdullah Alyasin var min enda trygghet.
När marken skakade till tog han tag i min arm, log varmt och sa:
– Oroa dig inte, det här är inget.
Vi besökte vad som då var det enda sjukhuset i östra Aleppo. Det var outhärdligt. En man med skotthål förblödde framför våra ögon eftersom det saknades kompresser. En liten flicka med krossade ben låg och kved sig eftersom bedövningen var slut.
Tre veckor senare förstördes sjukhuset av en raket. Abdullah klarade sig ytterligare några månader innan han sköts ihjäl. När jag fick höra om hans död var det framför allt en sak som fick mig att reagera. Det var inte diktatorn Assads soldater som dödat honom utan militanta islamister, som hatade hans drömmar om ett sekulärt Syrien.
Fram till dess hade kriget haft en tydlig front, mellan regimen och oppositionen. Nu öppnades en tredje, mot jihadisterna. Och allt blev ännu farligare
Allt för farligt för oss utländska journalister, som sedan dess har hållit oss borta från Aleppo.
När jag läser igenom mina anteckningar från oktober 2012 reagerar jag på ordvalet.
Aleppo är helvetet på jorden, skrev jag.
1500 dagar av bomber
Sedan dess ettusenfemhundra dagar av oavbrutna bombanfall passerat. Ettusenfemhundra dagar av hukande under klusterbomber och oljefatsbomber. Ettusenfemundra dagar med kemiska vapen och senare av ryska raketer.
Kriget har gått över alla gränser, våldet är barbariskt och skalan extrem.
Om Aleppo var helvetet på jorden redan för fyra år sedan – vilka ord finns då kvar för att beskriva det som nu sker?
Aleppo 2016 – helvetet på jorden Så här ser kriget i Syrien ut på riktigt OBS! Varning för starka bilder! Stöd Aftonbladets kampanj #tittaintebort