”De gamla står i skottgluggen”
Att betala med kort är diskriminerande.
I skottgluggen står gamla, långsamma och synsvaga.
Jag besökte nyligen, för första gången på flera år, ett bankontor med kassahantering. Det var en intressant upplevelse.
Lokalen var full med folk. Medelåldern var mycket hög. Kvinnan före mig i min kassa hann inte ens fram till båset innan turen hade gått över till mig.
Hon hade nyligen fått sin pension och ville ta ut 6 000 kronor i kontanter. Och hon ville ha ett kuvert att stoppa dem i.
Kvinnan tillhör en grupp kunder som bankerna helst vill bli av med. Utan bankomatkort. Långsamma. Oförstående för internet.
Men sådana människor är inte ovanliga i vårt samhälle. För dem finns inget annat alternativ än att uppfattas som ett störningsmoment.
Det finns stora fördelar med att betala med kort. Det är enkelt och man får en egen personlig bokföring på sitt bankkonto, man vet vart pengarna har gått.
Korten är också bra för handeln, rånrisken och utrymmet för misstag minskar.
Men det finns nackdelar som inte går att bortse ifrån. Förutom att de är diskriminerande utgör kortbetalningarna en betydande kostnad för framför allt små näringsidkare. Därför finns knappt en servicebutik utanför de riksomfattande kedjorna som inte anger en nedre gräns för kortbetalningar.
En annan avigsida är risken för den personliga integriteten. Korten gör att hela din konsumtion kan kartläggas på ett par sekunder. Går inte den här människan lite väl ofta på krogen? Hen sätter i sig skräpmat flera gånger i veckan, vad innebär det för hälsan?
Ett annat betydande minus är att hela betalningssystemet privatiseras med kort. Det är kortföretagen och bankerna som står för hela infrastrukturen, samhället är helt bortkopplat.
Riksbanken utfärdar sedlar och mynt. Bankerna och handeln hanterar dem. Med kontanter finns fortfarande ett samhällsansvar som kan visa sig vara väldigt viktigt när det, förr eller senare, krisar.