Tjat om skärpta straff – och en del kloka tankar
Av de ”50 konkreta förslag inom rättspolitiken” som alliansen i dag presenterade är det mesta gammalt.
Här återfinns det gamla vanliga straffskärpningstjatet, välmenande men vaga formuleringar om att "stoppa våldet i nära relationer" och en del kloka tankar.
Förslagen är uppdelade på sex motioner som de fyra borgerliga partierna lägger tillsammans och som presenterades vid dagens presskonferens i en halvtjock lunta som inga reportrar hade tid eller ork att läsa.
De rättspolitiska talespersonernas pressekreterare hade för all del satt ihop i en tresidig sammanfattning, men då de hade påfallande problem med att förklara vad som egentligen är nytt i detta utspel gjorde inte heller den någon särskilt mycket klokare.
Att många av förslagen har luftats tidigare är dock av underordnad betydelse. Oppositionen vill sätta press på regeringen inom detta politikområde samt få fart på justitieutskottet. Det är utmärkt.
Dessutom är vissa av förslagen riktigt bra. Dit hör exempelvis tidigare insatser för unga brottslingar. Varje skola ska ha en polis knuten till sig och en huvudregel om att verkställigheten av ungdomstjänst som huvudregel ska inledas senast två månader efter domen.
Det är även glädjande att alliansen vill göra något åt kränkningar på nätet. Lagstiftningen har halkat efter och i förslaget ingår att utreda en ny brottsrubricering som kriminaliserar oacceptabla påhopp på internet som inte tillräckligt fångas upp av dagens lagstiftning.
Jag tycker även att tanken på att underlätta informationsutbytet mellan myndigheter i kampen mot den organiserade brottsligheten låter vettig. Här finns även en idé om att insatser för stöd till personer som vill lämna kriminella nätverk.
Så långt de kloka tankarna. Men politiker har, oavsett ideologisk tillhörighet, en förmåga att ställa till även med dumheter då förslag om ny lagstiftning läggs.
Att alliansen för gud vet vilken gång i ordningen vill skärpa straffen för grova våldsbrott förvånar inte. Sådana har den förra regeringen redan genomfört, men då domstolarna fräckt nog har visat sig självständiga och inte riktigt dömt som politikerna vill ska straffen än en gång bli hårdare för till exempel dråp.
Det dödliga våldet minskar. Det finns med andra ord ingenting i brottsutvecklingen som motiverar dessa hårdare tag. Men det bekymrar i vanlig ordning inte dessa politiker det minsta.
Jag avundas inte de jurister som ska försöka sätta ihop en rättssäker lag som förbjuder terrorresor utomlands. Dessa resor är tveklöst ett problem som måste tas på allvar och bekämpas, men lagstiftning är inte den rätta vägen.
Alliansen fokuserar på deltagande i strider för organisationer som har terroriststämplats av FN eller EU. Det ska alltså bli förbjudet att ansluta till kurdiska PKK för att slåss mot Islamiska staten?
Då är förslaget om att tillfälligt kunna beslagta pass för att stoppa sådana resor bättre. En förälders vilja att slå larm är nog måttlig om sonen eller dottern riskerar fängelse, medan ett indraget pass inte är hela världen.
Men jag ska inte gnälla för mycket. Alliansen vill något inom detta område, vilket i sig är bra. Den nya regeringen måste i och för sig få lite tid på sig, men har hittills varit i det närmaste rättspolitiskt osynlig.
I vilken utsträckning dessa förslag kommer att resultera i lagstiftning återstår att se. Troligen håller dock regeringen med om en hel del av tankegångarna.
Att Kent Ekeroth, som efter järnrörsskandalen tvingades sluta som sverigedemokraternas rättspolitiske talesperson, smög omkring på presskonferensen med ett missnöjt uttryck i ansiktet är därvidlag av underordnad betydelse.