En rejäl kroppsstrumpa i julklapp till Naken-Janne
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2003-12-21
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Det är tre dagar före julafton, fridens högtid och allt det där. Att gå på stan kräver ishockeyskydd och ett tålamod à la Dalai lama. Folks blickar är fokuserade och bestämda. Nu jävlar ska det handlas så att familjen blir nöjd och glad. Men med risk för att låta som en världsförbättrare så går de riktiga gåvorna, de som man verkligen vill ge bort, inte att köpa för pengar. Ett närstående barn hävdade att alla människor borde få kärlek till jul, det måste ha varit någon indoktrinering i skolan. Själv är jag mer tveksam och skulle snarare vilja skänka detta:
1. En stabil självkänsla till Big Brother-Linda. Man behöver inte operera bröst eller läppar för att vara en bra människa. Varför låter hon sig utnyttjas och förvandlas till en seriefigur i skvallerpressen? Ta hand om dig själv och dina närmaste i stället, dina femton minuter i rampljuset försvinner så fort. Vad har du kvar när de är över?
2. En kroppsstrumpa till Naken-Janne. Snälla! Låt oss slippa se dig dingla med din lilla vita tarm nästa år.
3. Självdistans och social förmåga till J M Coetzee. Om man får Nobelpriset kan man åtminstone växla några ord med sina bordsgrannar under middagen. Karln må vara ett geni men att inte vilja träffa sina läsare är rent ut sagt oförskämt. Vilka är det som ser till att han kan sitta och skriva sina böcker, jo dom som köper dem.
4. Underhudsfett till Nicole Kidman. Man blir så less på dessa anorexifall med designerkläder slängande runt knotorna.
5. En värld utan Michael Jackson. Märkligt att en sådan skruvad människa har kunnat gå lös så länge bara för att han är känd och rik.
6. En ny karriär till Håkan Hemlin, mannen med landets skönaste röst. Må Markoolio få honom att återuppstå ordentligt. Mer Nordman till folket!
7. Men den bästa julklappen är självklart en kalender med Skandia-chefer till alla småsparare som blivit blåsta på pengar. Det är ju så populärt med kalendrar nu för tiden, till och med bibliotekarierna viker ut sig.
Fast jag menar inga gulliga bilder med kattungar och skit. Nej, vi snackar förnedring och rättvisa, inspirerade av tv-bilderna på Saddam när de glodde honom i munnen som om han vore en spattig häst. Så där ska det se ut.
Tänk en kalenderbild på en naken Skandia-chef i stupstock med bildtexten: "Jag ska aldrig ta emot en bonus mer, förlåt." Det är sådant man vill starta januari 2004 med. Möjligheterna är obegränsade. En chef kan löpa gatlopp, en annan bli bombarderad med ruttna ägg. Med tanke på hur många som varit giriga så kan kalendern produceras ända till nästa århundrade. Det är en riktig julklapp det. Ja, plus kärlek, fred på jorden och att Tommy Körberg adlas för sina insatser i svenskt musikliv. God jul.