Saab reser sig ur graven igen

Peter Kadhammar

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Publicerad 2011-09-22

helskärm

Liket lever!

De anställda i Trollhättan jublar, rapporterar journalister som sedvanligt vankar utanför grindarna.

Victor Muller jublar också och säger att Saab nu befinner sig exakt där företaget ville vara för två veckor sedan.

Två veckor sedan?

Näringsminister Maud Olofsson jublar säkert på ett distanserat och opersonligt sätt och facken ska vi inte tala om – de jublar jättemycket.

Camilla Franke­lius, förhandlingschef på Sveriges ingenjörer, ­säger i en kommentar:

– Jag tror att våra medlemmar är oerhört glada just nu. De har en tung period bakom sig och går förhoppningsvis hem med lätta steg i dag.

Hem?

Det vore mer förhoppningsfullt om de gick t i l l jobbet med lätta steg. Men det enda som skett är att världens enda bilfabrik utan bilar är i full gång med att inte vara i full gång igen. De anställda sitter hemma medan Victor Muller ordnar miljarderna som praktiskt taget varit framme i Trollhättan från Kina i flera månader.

Av Saabs ansökan om ­rekonstruktion framgår att framtiden är ytterst ljus, för att inte säga bländvit:

”Bolaget planerar att fortsätta tillverkningen av bilar i sin moderna anläggning i Trollhättan som för närvarande har en årlig ­kapacitet om cirka 190 000 bilar”, står det på sidan sex.

Visserligen har Saab aldrig tillverkat mer än 127 180 under ett år – det var 1987 – men vi ska inte vara knussliga och negativa en dag när alla jublar.

Det står också i ­företagets ansökan:

”Dessutom avser Bolaget, beroende på hur efterfrågan utvecklar sig, att komplettera denna anläggning med monterings- och senare även tillverkningskapacitet i Kina tillsammans med sina kinesiska sam­arbetspartners Youngman och Pang Da.”

Planen är alltså att sälja ­bilar som aldrig förr och när Västsverige blir för trångt bygger vi en fabrik i Asien. Det är en bra plan.

Bara pengarna från Kina kommer.

Tills dess får skatte­betalarna försörja Saabs anställda och underleverantörerna får vänta på betalning, och Trollhättan får vänta, och Sverige får vänta, och den olycklige bankiren Antonov får också vänta. Men vi jublar! Jösses vad vi jublar