Hur grön är den gröna omställningen?
Finns det något mer inne just nu än ”grön omställning”? Alla vill vara med på tåget.
I Eskilstuna har man gett grönt ljus till en fabrik som tillverkar plastfilm till elbilsbatterier.
Problemet är bara att tillverkningen använder en hälsovådlig kemikalie som förbjöds redan för 30 år sedan. Dessutom förvandlas utsläppen till en växthusgas.
Så hur grön är den gröna omställningen egentligen?
Jag förstår att politiker och tjänstemän i Eskilstuna gnuggade händerna när de blev kontaktade av Senior Materials som ville göra en direktinvestering värd 2,5 miljarder kronor.
I motsats till den tunga verkstadsindustri som präglat staden under lång tid handlade det här om att tillverka en plastfilm för bilbatterier. Huvudkund är batteritillverkaren Northvolt.
Kan det bli mer grönt och miljövänligt?
Dessutom skulle det ge 600 nya jobb till kommunen. Bingo!
Men så dök det upp lite smolk i glädjebägaren.
Efter en tid kom det fram att tillverkningen bara kunde ske med metylenklorid, ett lösningsmedel som förbjöds i Sverige 1996. Sedan dess har det bit för bit fasats ut. Enstaka dispenser har getts för att ge företag möjlighet att ersätta medlet med något mindre farligt.
Nu begärde Senior Materials att få släppa ut 900 ton per år. Ett i sammanhanget mycket stort utsläpp.
Kemikalieinspektionen och domstolen Miljödelegationen ställdes inför ett dilemma. Säga nej och därmed också kanske dra undan benen för tillverkning av el-batterier för bilar i en tid då Sverige ropar efter sätt att minska sina klimatutsläpp,
Båda sade ja.
Exemplet i Eskilstuna är bara ett av många på hur den gröna omställningen sällan är så grön som den först kan verka.
Förra året var jag i Kiruna och besökte LKAB:s sensationella fynd av sällsynta jordartsmetaller. Äntligen kan Sverige och Europa kanske bli kvitt sitt beroende av Kina när det gäller metaller och mineraler som är nödvändiga i den gröna omställningen.
De som borrade provkärnorna kom från Finland. De jobbade en vecka och reste sedan hem för en veckas ledighet.
Det fanns inte ett ledigt hotellrum i hela Kiruna. Vi fick bo i några baracker där det bodde utländska arbetare.
Märkligt tänkte jag ända tills det gick upp för mig att det berodde på alla fly-in-fly-out-jobbare. Arbetskraft från utlandet som flyger in för att jobba en vecka eller två och sedan har ledigt lika länge.
Vilket är precis vad som pågår i städer som Skellefteå, Boden och Luleå där det tillverkas bilbatterier och förbereds för grönt stål. Eftersom det finns så få bostäder måste arbetarna flygas in och ut. Raka motsatsen till grön omställning.
Då har jag inte nämnt något om de miljöproblem som utvinningen av de ämnen som behövs för att tillverka bilbatterier för med sig.
Här finns också ett säkerhetspolitiskt dilemma.
Kina är världsledande när det gäller mycket av den gröna tekniken. För en gång skull är det väst som vill ha teknik från Kina och inte tvärtom. Ur den aspekten är direktinvesteringar av kinesiska fabriker i Eskilstuna och Timrå positivt.
Om det blir problem i försörjningskedjorna på grund av krig eller en ny pandemi är det rimligen bättre att komponenterna till exempelvis elbilsbatterierna tillverkas i Sverige än i Kina.
Samtidigt kan kinesiska direktinvesteringar innebära säkerhetspolitiska risker för Sverige.
Kina kan använda fabrikerna som påtryckning mot Sverige i syfte att exempelvis påverka svensk utrikespolitik.
För några år sedan ville alla handla med Kina. Nu betraktas allt kinesiskt med stor misstänksamhet i väst.
En viktig förklaring är Kinas indirekta stöd till Rysslands krig i Ukraina. Kina deltar i Rysslands försök att rucka på den rådande världsordningen och vägra låta väst sätta reglerna.
Kinas president har i likhet med Putin ett imperialistiskt projekt där han vill lägga under sig territorium som inte tillhör Kina. Han säger sig bland annat vara beredd att använda vapenmakt för att ”återförena” demokratin Taiwan med Kina och ställer orimliga territoriella krav i Sydkinesiska havet.
Vill vi i ett sånt läge ha kinesiska investeringar även om de är gröna? Vill vi att Kina ska äga viktig infrastruktur i Sverige som exempelvis vindkraft? Hur kan vi försäkra oss om att nyttan överväger riskerna?
Det är svåra frågor som i fallet med fabrikerna i Eskilstuna och Timrå inte har några enkla svar. Men hur grönt det är går att ifrågasätta.