Två år, sedan ska hon ner på jorden i Krakow
Hon har grått tuperat hår, örnnäsa och munnen är liten, tillsnörpt och med rynkor kring. Hon sitter i ett bås på 23:e våningen.
Det är ett fint bås på en fin våning. Här bor gäster som betalar extra för att få bättre service, större rum och frukost i ett eget sällskapsrum där man slipper köa och trängas. Mest affärsmän som är grundligt trötta på hotell.
Allt är framställt för gästerna. Men där fattas tidningar. Den nyanlände får själv lista ut var de kan finnas och klarar han det inte får han hålla till godo med mumlet från Fox News på väggteven.
Andra morgonen inser gästen att de finns under disken hos damen i båset. Han går fram och ber om en tidning och hon svarar:
– Vilken?
– New York Times.
– Den har jag inte!
– USA Today?
Bistert överlämnar hon tidningen.
Tredje morgonen förstår han att damen ruvar även på Wall Street Journal. Han ber om en tidning, damen frågar vilken och på pin kiv säger han:
– Bägge.
Rasande räcker hon fram dem.
Fjärde morgonen inser han att där finns även Chicago Tribune. Han nöjer sig med den. Att be om tre tidningar törs han inte. Inte ens Tribune blir läst. Gästen sitter med den i knät och undrar varför damen i båset gömmer tidningarna. Om några timmar är de ju värdelösa? Vore det inte bättre att gömma juicen eller yoghurten som har längre hållbarhet?
Femte morgonen ser han en namnskylt på den grå dräktjackan: ”Ewa, Poland”. Han frågar vilken stad hon kommer från. Hon säger: Krakow. Han säger: En underbar stad, du måste längta dit ibland. Hon säger:
– I 30 år har jag bott i Chicago. Om två år går jag i pension. Då flyttar jag hem igen.
Han säger: Det förstår jag. Gamla stan, stora torget... Och tänk att påven kom från Krakow.
En osynlig hand smeker damens kind. Hennes ansikte mjuknar, rynkorna kring munnen slätas ut.
– En vacker stad...
21 våningar nedanför dånar högbanetåget. 23 våningar ner trängs bilar på gator som blir vindtunnlar mellan höghusen. Runt henne reser sig skyskrapor ända upp i himlen.
På andra sidan havet ligger en stad med kullerstensgator, gamla sneda hus och gränder där konturerna suddas ut i höstdimman. Den väntar.
Hennes ögon glänser, ansiktet lever. Hon ler.