Sönderfallet är ett bevis på bristen av nordiskt samarbete

Lena Mellin

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Publicerad 2012-11-20

Efter den akuta krisen ska SAS styckas och bli lönsamt.

Därefter ska företaget ­säljas. Det är de tre stor­ägarna Sverige, Norge och Danmark överens om.

Ännu ett bevis på det n­ordiska sönderfallet?

Sällan har en företags­ledning ställt ett så tydligt ultimatum som det SAS gav sina ­anställda för en vecka sedan.

– Godkänn ­lönesänkningar på upp till 15 procent, sämre pension och längre arbets­tider, sade vd Rickard ­Gustafson och gav facken en vecka på sig att svara.

Alternativet var konkurs. Men det sade Gustafson inte högt. Det förstod man ändå.

I går eftermiddag hade ­åtta tongivande fackliga organisationer av SAS totalt 37 fackklubbar sagt ja till uppgörelsen om betydligt sämre förmåner för de anställda.

Dessutom ska delar av verksamheten säljas och ­administrationen, som ­bantas med 800 personer, koncentreras till Stockholm. Tillsammans ska det spara omkring tre miljarder kronor per år (plus försäljnings­vinster på tre miljarder), ­vilket var förutsättningen för att bankerna skulle ställa upp med nya lån.

Men är problemen för SAS över nu? Nej, det skulle förvåna. ”The devil is in the ­details”, djävulen finns i detaljerna, och dem har ingen hunnit titta på ännu.

Men ägarnas inställning är solklar. ­Bolaget har varit ute till försäljning sedan 2011, men ingen ­seriös köpare har hört av sig.

Nu ska SAS slimmas och ­göras lönsamt. ­Sedan ska det säljas. Det är svenska, norska och danska staten, som tillsammans äger 50 procent av flygbolaget, överens om. Det vill också Knut och Alice Wallenbergs stiftelse som är fjärde största ägare med 7,6 procent av kapitalet.

SAS bildades 1946 av regeringarna i Sverige, Norge och Danmark. Man skulle kunna se det som ett utslag av nordismen, en ­rörelse med framför allt kulturella förtecken med rötter i 1800-talet.

Efter andra världskriget fick den en ­politisk gren. Nordiska rådet bildades 1952 och Norden fick en gemensam arbetsmarknad och passfria resor mellan länderna, båda nyansen bättre ur brukarsynpunkt än EU:s ­sentida efter­följare.

Men trots att Nordiska ­rådets filmpris instiftades så sent som för tio år sedan måste man nog säga att den nordiska tanken slumrar. Vi tar ­varandra för givna och jobbar inte på förhållandet, skulle läget kunna sammanfattas.

Om ett par år kommer SAS, Scandinavian Airlines, inte att ha de tre skandinaviska ländernas regeringar som ­dominerande ägare. De kommer att ha ägare med ett helt annat ­fokus och en helt annan historia.

Vad det betyder är omöjligt att ha en uppfattning om i dag. Men det kommer inte att bli som i dag, den saken är ­säker.

För övrigt bör noteras att det var ett halvstatligt bolag som krävde sänkta eller frysta löner, lägre ersättningar och längre arbetstid av sina anställda, annars skulle ­skutan skjutas i sank. Så hade förmodligen ingen ­privat ­arbets­givare ­vågat upp­träda.