Vi lever i en nya prydhetens tidevarv
På sätt och vis är vice talmannen Susanne Ebersteins ingripande mot barockmålningen "Juno" i riksdagshuset ett bevis för att demokratin segrat i vårt land.
Vice talmannen är en av rikets högsta personer, en av de viktigaste företrädarna för nationen. Och nu har Eberstein visat att en så hög person inte har större tankeförmåga än vem som helst, snarare mindre, och det kanske ytterligare understryker den demokratiska aspekten.
Ett gäng påstrukna herrar kan till exempel sitta i en bastu och efter en stund börja de reta upp sig på fartkameror, och en av dem säger:
– Vi borde gå ut och slå sönder dem!
Men det gör de oftast inte.
Och en grupp damer kan bli förbannade på HM:s reklam för underkläder, och en av dem drämmer näven i kaffebordet och säger:
– Man borde riva ner affischerna!
Men det gör de inte.
Ja, man kan reta sig på allt möjligt, och vice talmannen Eberstein har retat sig på en målning av Georg Engelhard Schröder, född 1684 i Stockholm, död 1750. Han var hovkonterfejare, vilket betyder porträttmålare, och flitigt anlitad tills den moderna franska smaken i slutet av hans levnad sköt undan den tunga barocken.
Under de 263 år som passerat sedan Schröder utandades sin sista suck har konstsmaken förändrats många gånger. Nordisk Familjebok 1916 dömde exempelvis, aningen grymt, ut Schröders konst så här: Hans teckning är tung, naturstudiet osäkert och flyktigt, färgen smutsig och osund.
Inte ett ord om Junos bröst.
De har knappast varit föremål för någons bekymmer, inte förrän Susanne Eberstein lyfte blicken, fick syn på dem och började tänka.
Nu är tavlan förpassad till ett förråd och Eberstein säger till TT:
– Jag tycker att det mer är en feministisk fråga. Det är tråkigt med en barbröstad kvinna när jag sitter på offentliga middagar med utländska gäster. Jag tycker det känns litet svårt att sitta där med män som tittar på oss kvinnor.
Ja, man kan föreställa sig hur manliga dignitärers blickar har flackat mellan den italienska gudinnan och vice talmannen, och vilka tankar gästerna haft vill ingen anständig människa spekulera i.
För vi lever i en nya prydhetens tidevarv. 2002 lät USA:s justitieminister John Ashcroft hänga gardiner för en staty med namnet "Spirit of Justice". Man kunde se ett bröst.
Det beslutet väckte skrattsalvor runt världen och betraktades som ett belägg för de nykonservativas prydhet och inskränkthet.
I Sverige är vi inte pryda. Vi är feminister. Och nu när vice talmannen har börjat så finns det mycket att ta itu med: målningar, statyer... Snusk! Överallt snusk!