Saddambilderna visar verkligheten
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2006-12-31
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Vad tänkte Saddam Hussein när han sekunderna innan sin död gick fram till den väntande snaran? Det finns något hypnotiskt med tv-bilderna som rullar runt på alla tv-kanaler, det är omöjligt att inte titta på dem.
Berövad sin forna makt, bruten och besegrad, var han inte längre den store diktatorn utan bara en rädd gammal man på väg mot sin död. En vanlig människa på väg att sona sina brott.
Men han försökte vara trotsig in i slutet, ropade slagord och avböjde ögonbindeln strax innan snaran lades runt hans hals. I ett land där upp till hundra människor dör och sprängs till döds varje dag blev döden plötsligt på riktigt.
Visst finns det de som har åsikter om att bilderna över huvud taget visas men självklart måste det bevisas att Saddam faktiskt är död. Avrättningen må också vara moraliskt förkastlig och man kan verkligen ifrågasätta hur smart det är att ge motståndsrörelsen en martyr men är det egentligen det som gör bilderna hypnotiska?
Tänk om det i stället är insikten att det faktiskt är verklighet vi ser, i all sin lockande jävlighet.
Det är ju trots allt så här världen ser ut: människor avrättas, skjuts och dör på de mest plågsamma sätt.
Marginalerna är extremt små och för merparten av jordens invånare är livet kort och jävligt plågsamt. För de flesta finns det ingen rättvisa alls.
Läget i Irak är fruktansvärt och även om en hord experter vet vad som behövs för att få ordning på landet kan ingen svara på hur exakt det ska gå till för att komma dit.
Alltmedan vi här uppe i världens mest trygga land gör vårt bästa för att inte låtsas om det som är jobbigt.
Döden är bortrationaliserad, den sköts i en anonym sjukhussal långt borta från familj och vänner. Vår rättvisa och vårt sociala system är så självklart att vi tar det för givet och en del till och med utnyttjar det.
Vi har inga större problem och borde vara enormt tacksamma och stolta över det. Mindre gnäll och mer eget ansvar vore ett givet nyårslöfte för de flesta.
Visst, det är grymt att se bilderna på Saddam Husseins avrättning men de skildrar verkligheten som den ser ut bortom mellanmjölk och kändiskulter. Framförallt visar de att allt tar slut, från liv till imperier. Det finns mycket att lära av det. Själv tänker jag vara oändligt tacksam över att finnas till här och nu. Gott nytt år – utan skygglappar.