I Scandics matsal i Arvika pågår också ett slags spel
Tidningarna bjuder på de vanliga rapporterna från spelet om regeringsmakten. I Scandics matsal i Arvika pågår också ett slags spel.
Kommunalrådet Claes Pettersson (S) gnabbas över lunchkycklingen med oppositionsrådet Jan Wettmark (M). De känner varandra väl. Den storvuxne Pettersson bär den självsäkerhet som ett långt och tämligen lyckosamt maktinnehav medför, den lättare och elegant mustaschprydde Wettmark jabbar med gott humör underifrån.
I den politiska oron är det lätt att glömma att valet också avgörs i Arvika. En röst här är lika tung som en i Stockholms innerstad.
Och det är lätt att glömma att det finns politiker som i lugn och ro diskuterar realiteter.
– Jag hörde att det fanns fyra läkare och en tandläkare på flyktingförläggningen i Glava. Från Syrien. Jag ringde landstinget i Karlstad och sa, nu får ni sätta på er löparskorna och komma hit. Vi har ju brist på läkare i Värmland. Ingen kom. Jag ringde igen. Ingen kom.
– Inget parti säger ett ord om nivåerna i flyktingmottagningen. Vi måste kunna diskutera det som allt annat, säger Wettmark.
– Vi har varit för dåliga att prata om nyttan med invandring också.
Pettersson nickar till ett sällskap som passerar bordet. Han och Wettmark har under förmiddagen berättat om Arvikas utveckling. Nya kvarter. Den stora parken med solceller. Planer för Graningeområdet. Från västra Värmlands horisont blir grälen i Stockholm ett fascinerande skådespel.
– Jag känner Löfven sedan tiden i Metall. Han ville inte bli ordförande men de satte press på honom. Efter Juholt behövde partiet en ordförande som inte tillhörde någon falang. Synd att det går åt helvete, säger Pettersson.
Vi hämtar kaffe. Wettmark tar en chokladboll också.
– Risken är överhängande att vi går bakåt, säger Pettersson. Det är inte roligt att rösta på en förlorare. Jag tror Löfven är borta om två år.
Serveringen surrar av samtal. Företagare. Folk på genomresa. Detta är inte glesbygds-Sverige eller kris-Sverige. Det är det vardagliga och fungerande landet som de flesta av oss faktiskt lever i.
Pettersson ler.
– Så det blir väl en broiler. Mikael Damberg blir nog bra.
Vi går ut på Torggatan. Solen skiner och luften är klar och lätt att andas.