Hur ska advokaterna visa att Alexander höll sig till kvinnor?
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2004-12-05
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Olivers Stones film om Alexander den stores liv har fått orättfärdig kritik. Sällan har man sett en sådan brutal och verklighetstrogen skildring av antikens Grekland och världen däromkring. Plus en perfekt datoranimation av Babylon. Wow, det är sådant jag går igång på.
Skojigast är att några grekiska advokater har hotat att stämma regissören Oliver Stone. De var upprörda över att Alexander utmålas som bisexuell i filmen. Något så dumt och märkligt har man inte hört sedan Buttiglione skulle bli EU-kommissionär för mänskliga rättigheter.
För redan de gamla grekerna var bögar. Jepp, de var i sanning visionärer i allt. Kärleken mellan män ansågs både vara normalt och vackert. Enligt samstämmiga historiska källor valdes ynglingar ut av äldre män som blev deras älskare och mentorer.
Manskroppen hyllades som det skönaste av mästerverk, självklart tävlade atleter nakna i de olympiska spelen. Soldater uppmuntrades till att ha ihop det för då skulle de slåss med alla krafter för att skydda sin älskare.
Kvinnor hölls däremot mest inspärrade i hemmen som en slags avelskor. Men den hyllade poeten Sapfo från ön Lesbos skrev dikter om kärleken mellan kvinnor. (Tror man i alla fall. Bara fragment av dikterna finns kvar.)
Så att Alexander den store, som levde i sådan mansdyrkande miljö, skulle begränsa sig till kvinnor vore märkligt. Ändå anser sig advokaterna som vill stämma Stone kunna bevisa att han bara hade ihop det med kvinnor. Hur dom ska lyckas med det, 2300 år efter hans levnad, vore i för sig spännande att se. Måhända har de DNA-prov från hans lakan? Eller vittnesuppgifter?
Nej, man undrar vad som egentligen ligger bakom. Det är ju lätt att bli paranoid i dessa dagar när den kristna högern vässar knivarna. (Buttiglione var knappast en tillfällighet, de flyttar fram sina positioner där de kan.) Skrämmande är de, lika hemska som sina muslimska dito. Homosexualitet, feminism och mänskliga rättigheter är knappast ingenderas mål med tillvaron.
En annan obehaglig tanke är att obehaget som filmkritikerna känner inför filmen beror på att hjälten gillade karlar? Trots att detta är 2004 så ligger homoskräcken kvar och puttrar i små oväntade dypölar. Nej, så illa kan det inte vara. Eller?
Homosexualitet slutade klassas som psykisk sjukdom 1979. I dag, 25 år senare, vet ju minsta barn att det är helt naturligt att en del människor blir förälskade i sitt eget kön.
Dessutom - alla som kan sin historia vet att homosexualitet är en fin gammal tradition. Alexander var varken den första eller sista. Oavsett vad den kristna högern eller några grekiska advokater säger.