Svenneattribut i dag var tecken på brottsling då
Mannen på bilden här intill är helt rätt. Kroppen är muskulös, han skryter med en massa tatueringar och på skallen har han en mössa som signalerar - integritet? slaveri under modet? att han ligger i framkant även när det gäller huvudbonader?
Man lägger i alla fall märke till kepsen.
Denne unge man skulle kanske inte smälta in på Stureplan i Stockholm, inte med den mössan, men han skulle pryda vilken musikfestival som helst. Han är ett barn av sin tid.
Men vilken tid är det vi talar om?
Bilden är hämtad från Kristian Petris och fotografen Martin Sjöbergs bok ”Sachalin” som publicerades 1992. Fotot föreställer en rysk ungdomsbrottsling internerad på Sachalin i det kalla Ochotska havet. Han var så fjärran från glada ungdomsfestivaler man kunde komma.
Porträttet satt på baksidan. Ingen text under. Det behövdes inte. Att detta var en brottsling såg vem som helst 1992. För bara 20 år sedan förknippades tatueringar med kriminella och sjömän och inga andra.
I dag har tatueringen blivit ett svenneattribut, en prydnad för knegare som vill vara spännande. (Och den djupsinnige låter tatuera in tecknet för någon östasiatisk banalitet, förslagsvis ”oxen är långsam men jorden har inte bråttom”).
Jag kom att tänka på mannen med tatueringarna nu när vi har firat midsommar och nationens ungdomar far på festival. Hur länge dröjer det innan en tatuering är det töntigaste som finns? Vilken kö det blir för att få bort dem. Så många tårar. Så mycket smärta!