Skogsindustrins gamla avfall – dold klimatbomb

helskärm

Gammalt industriavfall på botten av sjöar och vattendrag och längs Norrlandskusten bildar stora mängder växthusgaser, som hittills inte har räknats med i Sveriges klimatarbete.

– Det var när vi skulle mäta hur mycket miljögifter som sprids från de här gamla fiberbankarna som vi upptäckte att de också bildar väldigt mycket växthusgaser, som metan och koldioxid. Det bubblade rejält i vattnet när vi tog sedimentprover, säger Anna-Karin Dahlberg, forskare i miljökemi vid Sveriges Lantbruksuniversitet till TT.

Fiberbankar är ett samlingsnamn på de stora högar med avfall från pappersbruk och träindustrin som har samlats på botten längs Sveriges kuster och vattendrag. Fram till 1969 fanns inga regleringar för hur industrin skulle hantera sitt träavfall, som ofta innehöll miljögifter som DDT, dioxiner och PCB från exempelvis bekämpningsmedel, klorblekning och industrikemikalier.

”Enorma mängder”

De låga priserna på träråvara innebar dessutom att det inte gjordes några större ansträngningar att minska svinnet från produktionen. Därför hann utsläppen bli omfattande tills de reglerades 1969. Forskarna räknar med att fiberbankarna i dag kan ha en sammanlagd volym på nästan 70 miljoner kubikmeter, och finns utspridda på ungefär 375 olika ställen i landet.

– Fabrikerna släppte ut stora mängder träfibrer. De fiberbankar som vi har undersökt är upp till sex meter tjocka och breder ut sig över tusentals kvadratmeter, säger Anna-Karin Dahlberg.

Nyligen publicerade hon tillsammans med forskare vid Uppsala universitet en studie i tidskriften Science of the Total Environment, som visar att de nyupptäckta utsläppen av växthusgaser från Sveriges fiberbankar sammantaget skulle kunna uppgå till 3,7 miljoner ton koldioxidekvivalenter. Det motsvarar i så fall närmare 7 procent av de totala utsläppen inom landets gränser, som Naturvårdsverket rapporterar till FN:s klimatkonvention varje år.

Hon understryker dock att detta är en grov uppskattning, som bygger på laboratorieförsök och osäkra uppgifter om fiberbankarnas sammanlagda volym. Dessutom är det ännu inte helt klarlagt hur mycket av gasen som avges och hur mycket som lagras i sedimentet. Därför krävs fortsatta observationer, för att få en mer exakt bild.

– Men studien säger ändå någonting om skalan, att det kan handla om betydande mängder. Och det här är alltså utsläpp som hittills har gått under radarn och inte räknats in i Sveriges utsläpp, säger Anna-Karin Dahlberg.

Intern granskning

Malin Kanth, klimatanalytiker och handläggare på Naturvårdsverket, bekräftar att utsläppen från fiberbankarna än så länge inte finns med i någon redovisning av Sveriges klimatutsläpp.

– I och med att vi inte har några data på det själva, eftersom vår inventering är från 1990 och framåt och det här handlar om utsläpp före 1969, och eftersom det inte finns någon IPCC-metod för hur man ska beräkna det här, så har vi inte haft koll på det. Det är jättebra att sådana här saker kommer fram, säger Malin Kanth.

– Vi ser över den här forskningsrapporten och måste göra en intern granskning för att komma fram till hur man bäst tar hand om den här kunskapen och hur man i så fall inkluderar de här utsläppen i en växthusgasinventering, tillägger hon.

Enligt Anna-Karin Dahlberg kommer fiberbankarna sannolikt att fortsätta läcka växthusgaser under lång tid framöver, eftersom de innehåller så stora mängder organiskt material. Dessutom kan utsläppen öka i takt med den globala uppvärmningen. Högre temperatur sätter extra fart på rötningsprocessen som producerar gaserna.

Svårt hitta ansvarig

För att hejda utsläppen måste fiberbankarna troligen saneras. Det pågår en hel del forskning om möjliga saneringstekniker. En utmaning är att använda metoder som stoppar utsläppen av växthusgaser utan att öka läckaget av miljögifter.

En annan utmaning kan vara att komma fram till vem som i slutänden ska ansvara för saneringen. Jon Engström, som är projektledare vid Naturvårdsverket, förklarar att det ofta är en mycket komplex process, eftersom det handlar om historiska utsläpp där flera olika verksamheter dessutom kan ha legat i närheten av varandra.

– Och det blir inte enklare när det rör sig om ett vattenområde. Det kan vara svårt att spåra källan och det är inte alltid som gränserna är så tydligt inritade, säger Jon Engström.

Klimatpolitiska rådets ordförande Johan Kuylenstierna välkomnar den nya studien om utsläpp från fiberbankar:

– Det här visar att vi inte är färdiga med arbetet att skaffa oss en total bild av vår egen klimatpåverkan, och att en sådan här sak som inte varit uppmärksammad tidigare kan ha en betydande omfattning och sätta Sveriges totala utsläpp i ett annat perspektiv.

– Samtidigt är jag inte förvånad, för vi har ju många sådana här historiska miljöskulder. Det är viktigt att vi får koll på dem, för oavsett om man sedan ska diskutera ansvarsfrågor eller åtgärder så måste vi ha data på plats, så att vi vet vad vi har att förhålla oss till, tillägger Johan Kuylenstierna.