Kampen mot den ”glömda” växthusgasen kan rädda klimatet

Staffan Lindberg

Att pressa ner utsläppen av metan kan förhindra en klimatkatastrof.

Nu vänds världens blickar mot den ”glömda” växthusgasen.

Som tränger sig upp – i svenska vatten.

Något bubblar i Ångermanälven i Sandviken utanför Kramfors.

Forskarna från SLU och Uppsala universitet har tagit sig till platsen för att ta sedimentprover som ska hjälpa dem att förstå hur tungmetaller och andra miljögifter sprids.

Men det sjudande älvvattnet förbryllar.

Nere på botten finns en av Sveriges många fiberbankar. En flera meter tjock och tusentals kvadratmeter stor ansamling av träflis från pappersmassabruket som en gång låg på platsen. Till slutet av 1960-talet släppte den svenska skogsindustrin ut orenat fiberavfall i sjöar och vattendrag.

Att fiberbankarna är svårt förorenade är väl känt. Men den doft- och färglösa gasen som frigör sig ur avfallsmassorna utgör en fara av en helt annan typ.

Bubblorna sipprar uppåt, når ytan, hamnar i luften – och driver på klimatförändringarna.

Växthusgas på steroider

Kampen för att undvika en klimatkatastrof har framför allt kretsat kring en sak: att snabbt pressa ner utsläppen av koldioxid.

Men kanske har vi haft för snävt fokus. Det finns en annan gas som är betydligt kraftigare och samtidigt mer kortlivad. En växthusgas på steroider, om man vill.

Metan.

Alarmerande ökning

Varje dag kommer energi i form av solstrålar till jorden. De reflekteras tillbaka, men en allt större del av energin hålls kvar i atmosfären – av en rad olika gaser.

Det är det som är växthuseffekten.

Metan står för en fjärdedel av den globala uppvärmningen. Koncentrationen i dag är den högsta som uppmätts. Och ökningen fortsätter, i alarmerande takt.

En del av metangasen kommer från naturliga källor, såsom den smältande tundran i Sibirien.

Men runt 60 procent står människan för. Metan släpps ut från boskapsuppfödning, risodlingar, läckor i olje- och gasindustrin och gamla soptippar.

Och den kommer från nedlagda industrier.

Som pappersmassabruken längs Ångermanälven.

”Under radarn”

I laboratoriet kunde de svenska forskarna mäta metangasbildningen och se hur gasen bildade bubblor som slog ihop sig och blev större och på så sätt fick kraft att tränga igenom sedimentet till älvvattnet.

– Vi anade att det handlade om metangas, eftersom mikroorganismer som skapar metangas trivs i fiberbankarnas syrefria miljö, säger Anna-Karin Dahlberg, forskare i miljökemi vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, i Uppsala.

Forskarna vid SLU och Uppsala universitet räknade på hur mycket metangas som kan läcka från alla Sveriges fiberbankar.

Resultatet av studien, som publicerades i augusti i tidskriften Science of the Total Environment, var häpnadsväckande. Fiberbankarna uppskattas ensamma kunna stå för motsvarande 7 procent av Sveriges totala rapporterade utsläpp av växthusgaser – eller sju gånger mer än allt inrikesflyg i Sverige.

– Det här har inte räknats in i Sveriges utsläpp utan har gått under radarn, säger Anna-Karin Dahlberg, som samtidigt betonar att beräkningen är en grov uppskattning och att ytterligare mätningar i fält behövs.

Klingar av

En koldioxidmolekyl stannar i atmosfären i århundraden. Under hela den tiden stänger den in värme och påverkar klimatet.

Metangasen har cirka 80 gånger större uppvärmningskapacitet än koldioxiden, enligt den amerikanska miljöorganisationen EDF.

Men – bara inledningsvis. Effekten klingar snabbt av, i takt med att metangasen bryts ner och försvinner. Om vi lyckas hejda utsläppen helt i dag skulle uppvärmningen från metangasen vara borta på bara några årtionden.

Det vill säga inom den kritiska tid vi har på oss att rädda klimatet.

”Underskattats”

Johan Kuylenstierna är forskningsledare vid Stockholm Environment Institute och arbetar vid kontoret i brittiska staden York. Han menar att världen fram till nu delvis har förbisett metangasens roll i klimatförändringarna.

– Man har mest koncentrerat sig på koldioxid och metan har underskattats. Men det håller det på att ändras nu, säger han.

Johan Kuylenstierna är en av författarna till en rapport från FN:s miljöprogram som kom i maj. Där kan forskarna visa att minskade metangasutsläpp är det kostnadseffektivaste sättet att bromsa klimatförändringarna de närmaste årtiondena.

– Det är svårt att snabbt minska på koldioxidhalten, eftersom koldioxid varar i ungefär hundra år i atmosfären och det tar tid innan utsläppsminskningarna ändrar på halterna. När man drar ner utsläppen av metan minskar halten väldigt snabbt eftersom metan bara varar tolv år i atmosfären.

Brant kurva

Han delar en bild på Zoom. Den visar kurvan över metangasutsläpp, som fram till nu stigit brant. Och den streckade kurvan över framtida utsläpp, som måste sjunka ännu snabbare.

– Vi vet vad som måste göras. Teknologin finns, det handlar bara om att gå till handling.

Så hur snabbt måste det gå?

FN talar om att pressa ner utsläppen med 45 procent till 2030 jämfört med om vi inget skulle göra. Då kan vi undgå en global uppvärmning med 0,3 grader år 2050.

Det kan låta lite, men är en jättesiffra i klimatforskarnas värld.

En siffra som skulle kunna göra att Parisavtalets mål om att begränsa uppvärmningen till 1,5 grader i ett slag hamnade inom räckhåll.

helskärm

Jordbruket problem

Utsläppen från fossilindustrin är enklast att komma till rätta med, enligt Johan Kuylenstierna. Att komma åt jordbrukssektorn är besvärligare.

Men även där finns saker att göra. Bloomberg rapporterar att forskning från Kina visar att utsläppen från risodlingar kan halveras om fälten torrläggs under växtsäsongen. Och för korna pågår forskning på kosttillskott som ska minska utsläppen.

Anna-Karin Dahlberg menar att det är hög tid att sanera de svenska fiberbankarna – även för klimatets skull.

– Samma metoder som används för att bli av med miljögifter och tungmetaller, som muddring och efterbehandling av muddermassorna, hjälper oss också att komma till rätta med metanet.

”Satsa på allt”

Till skillnad från koldioxid är metan också en källa till luftföroreningar. Att nå utsläppsmålen skulle därför också leda till uppemot tvåhundratusen människoliv kunde räddas, enligt FN-rapporten.

Under FN:s stora klimatmöte i Glasgow i november, Cop26, väntas metan stå i fokus.

USA och EU ligger nu på resten av världen att utfästa sig vid att minska utsläppen med 30 procent till 2030. Enligt nyhetsbyrån Reuters har ett tjugotal länder hittills slutit upp bakom målet.

Johan Kuylenstierna betonar att metan aldrig kan utgöra en ensam lösning.

– Koldioxid är fortfarande väldigt viktigt, har orsakat mest klimatförändringar hittills och måste hanteras snarast. Men om vi ska ha någon chans att klara klimatmålen är det inte antingen eller. Då måste vi satsa på allt.

Kanske kan man se det så här.

Om vi lyckas pressa ner utsläppen av metan köper vi oss den tid vi oss den tid vi så förtvivlat behöver för att hinna ta den svåraste kampen – mot koldioxiden.

Då måste varje sten vändas på varje plats – till och med längst ner på botten av en svensk älv.