Amanda, 25, jagar människohandlare – i USA:s smuggelkorridor
Uppdaterad 21.25 | Publicerad 17.06
SÖDRA ARIZONA. Den 34-årige trebarnspappan har fått ett riskabelt uppdrag: att smuggla migranter in i landet, mot betalning.
Allt går enligt plan. Tills Amanda Canzona, 25, får vittring på den blå hyrbilen – och gasar efter.
Aftonbladet följer Arizonapolisen i deras jakt på kartellens människohandel, längs ökenstigar och motorvägar.
Torsdag eftermiddag.
I en liten stad nära Mexikos gräns hoppar två unga män in i bilen. Den 34 år gamla föraren, som vi kan kalla Oscar, startar motorn och styr norrut. Hans passagerare är främlingar, och framför dem väntar tre timmar till storstaden Phoenix.
Om någon frågar kan de säga att de är vänner.
Polisen Ross Teeple, 55, som snart kan bli ny sheriff, öppnar bakluckan och hänger sitt halvautomatiska gevär över bröstet.
I detta ingenmansland, långt från närmaste stad, möter han kollegorna från antismugglingsenheten. Deras blickar sveper över bergstopparna.
– Jag såg en ljusreflektion från ett kikarsikte, vilket gjorde mig orolig. I det här området är det bäst att vara försiktig, säger Teeple.
Hans kollega lutar sig fram, sänker rösten.
– Kartellen har spanare här. Jag vill inte skrämma dig, men jag har sett bilder av dem med gevär. De håller koll på oss.
En livsfarlig väg
Kollegorna fortsätter ner i dalsänkan, på den ödsliga, ojämna stigen som skär genom vildmarken. Vi befinner oss mitt i Arizonas öken, längs en av de mest ökända smuggelrutterna i USA.
För många migranter tar det åtta dagar att vandra till denna punkt från gränsen – genom svåråtkomlig terräng, livsfarlig hetta och förbi giftiga ormar. De leds av kartellens ”coyotes”.
Det kostar mellan 75 000 och 160 000 kronor att smugglas in, säger poliserna. Alla migranter måste betala för sin väg in i landet, till kartellerna, och priset avgörs av om färden sker till fots, genom öknen, eller med bil, längs motorvägarna.
Spanarna på bergen har ett enda uppdrag: att signalera åt människohandlarna när kusten är klar för nästa grupp migranter.
Dammet yr, och värmen är outhärdlig, efter bara en halvtimme i öknen. Den sista biten måste poliserna alltid ta till fots; inte ens den mest robusta fyrhjulsdrivna bilen klarar den kuperade terrängen.
– Titta, fotspår.
Teeples kollega stannar och pekar mot konturerna i den mjuka sanden, nästan omöjliga att upptäcka. Längs vägen finns förklaringen: tygöverdrag för skorna, med mattbitar som sulor. Tofflorna delas ut till migranter av kartellen, för att dölja spåren, och sätta polisen på villovägar.
Längs den upptrampade stigen finns fler tydliga tecken på att någon nyligen har passerat. Underkläder, tomma tonfiskburkar, en Röda Korset-filt och en powerbank är utspridda över flera hundra meter. Vid en viloplats står tömda dunkar, och sanden är mörk av spillt vatten.
Migranterna anländer hit under natten, när mörkret och den svalare luften ger dem en chans att återhämta sig. Senast för några dagar sedan fångade polisen deras spår med hjälp av dolda kameror och sensorer.
Genom att betala för att bli lotsade in i landet riskerar många migranter att hamna i extremt utsatta situationer, helt beroende av farliga människohandlare.
Det värsta minnet, berättar polisen Ross Teeple, var när han mötte en kvinnlig migrant med en påse full av dagen-efter-piller. För hon visste att hon skulle bli våldtagen och utnyttjad längs hela rutten.
Hans kollega slår ut med händerna.
– Se var vi är nu; vi står mitt ute i ingenstans. Vem ska stoppa dem?
De känner medlidande för dem som flyr över gränsen, från gängvåld och fattigdom, och riskerar sina liv i hopp om en bättre framtid. Samtidigt känner Teeple och hans kollegor en enorm ilska och frustration över migrantvågen, som de kallar "en invasion".
– Det har aldrig varit så illa som nu, säger Teeple.
Håller presidenten ansvarig
Orsaken, menar han, är mannen i Vita huset.
Under Bidens år som president har USA sett ett historiskt stort inflöde av papperslösa migranter – minst tio miljoner, visar uppskattningar.
Ökningen beror bland annat på ändringar av de strängaste lagarna från ”Trumperan”. År 2021 fick asylsökande lov att vänta på sina ärenden i USA, vilket i praktiken innebar att de kunde börja arbeta och bo här.
Det ses som ett stort politiskt misslyckande för Biden, och många väljare är djupt missnöjda med partiets invandringspolitik. Det fick Biden att ändra kurs, och införa nya regler som innebär att invandrare kan utvisas snabbare när trycket på systemet blir för stort.
Drabbar demokraternas kandidat
Demokraterna har på kort tid svängt högerut i invandringsfrågan, men Bidens rykte som svag på gränssäkerhet har redan klibbat fast hos väljare – och smittar nu av sig på Kamala Harris.
Migrationsströmmarna har minskat i USA de senaste månaderna – men inte i Arizona.
Här har det registrerats en halv miljon gränspassager bara under det senaste året längs statens 60 mil långa gräns mot Mexiko, en sträcka lika lång som avståndet mellan Malmö och Stockholm.
Det är den mest trafikerade gränsen i landet just nu för gripanden av migranter.
Ross Teeple och hans kollegor ser dagligen människohandel, fentanyl och sextrafficking på nära håll.
Väljer Trumps gränspolitik
Teeple är republikan och ställer upp som sheriff i Pinal County. Han tror att Donald Trump kommer att sköta gränsfrågan långt bättre än Kamala Harris.
Men det är inget enkelt val. Han står knappt ut med Trumps personlighet; den mobbande retoriken och fulattacker på personliga fiender. Eller hur han talar om migranter som ”förgiftar blodet i landet”. Ändå tänker han rösta på Trump – på grund av gränskrisen.
– Det är pest eller kolera, säger Teeple.
– Och det är mer skrämmande nu, på grund av den invasion som pågår. Men jag önskar att någon annan än Trump hade fått nomineringen.
Hoppas migranter återvänder självmant
Demokraterna målar upp en mörk bild av Trumps invandringspolitik; med planer på massutvisning av miljontals papperslösa migranter med hjälp av amerikansk militär. Men Teeple tror att det mest är symbolsnack av Trump, att det inte att det kommer att ske.
I stället hoppas han att illegala migranter kommer att välja att lämna självmant, om politiker och välgörenhetsorganisationer slutar ge dem gratis vård och tak över huvudet i USA, säger han.
Trenden han ser är att migranterna inte längre bara kommer från Latinamerika, utan från hela jorden; Tchad, Nigeria, Nepal, Kina.
– Varför ska vi hjälpa hela världen, när vi inte kan hjälpa våra egna? frågar han.
Teeples frustration delas av många amerikaner. Migrantvågen har lett till en humanitär kris, som påverkar inte bara gränsområdena utan även stora amerikanska städer, där myndigheterna kämpar för att ge plats åt alla nyanlända.
Kamala Harris har svarat på pressen genom att lova fler gränspoliser och strängare regler för asylsökande. Men för sheriff Teeple klingar dessa löften tomt.
– Hennes tidigare meriter talar för sig själva, säger han.
– Det är lustigt hur demokraterna blir tuffa angående gränsen precis när de ska bli valda. Hon har haft ansvaret för gränsen i tre och ett halvt år. Nu, plötsligt, vill hon fixa den.
Till motorväg 10, som löper från södra gränsen hela vägen till Phoenix. Det är en av de vanligaste rutterna för både drog- och människohandel i hela USA.
Teeple svänger upp bredvid sin kollega Amanda Canzona, 25, som står parkerad i gruset mellan filerna, och väntar.
För det otränade ögat ser trafikflödet helt normalt ut. Men Amanda vet exakt vad hon ska leta efter; det är inte bilarna som kör för fort – tvärtom.
Det är de som kör långsamt, som cruisar i innerfilen.
Just när hon är på väg att avsluta sitt arbetspass för dagen får hon syn på en blå Nissan. I baksätet verkar två personer sova. När föraren får syn på henne, bromsar han kraftigt.
Amanda rivstartar, och kör efter. Medan de kör jämsides söker hon på registreringsskylten.
Det visar sig vara en hyrbil. Misstankarna ökar. Hon signalerar att han ska stanna.
Solen sänker sig bakom bergen när de parkerar i vägrenen. Föraren, som vi kallar Oscar, har stora, skrämda ögon när Amanda börjar prata med honom.
– Vilka är med dig i bilen?
– Vänner.
– Om jag frågar dem om ni är vänner, kommer de att säga samma sak?
Killarna i baksätet tittar bort. De har bara mexikanska id-kort.
Oscar pratar snabbt. Han säger att han plockade upp dem vid en bensinstation, och att de ska försöka hitta en Halloweenfest att gå på. Amanda är inte övertygad. Hon har hört samma historia förut.
– Hur mycket får du betalt? Jag tror du har kommit hit för att få betalt, och att de koordinerar så att du ska plocka upp dem. Om du är ärlig mot mig, kommer jag inte att gripa dig. Men om du ljuger – då har vi en annan situation.
Hon frågar var Oscar har bott i natt.
Knights Inn, svarar han.
– Dude! Det är det största hotellet i smugglingskorridoren. Är det första gången du smugglar?
Förklaringen: Pengar
Oscar, med tatueringar på halsen och händerna, står vid polisbilen och ser omskakad ut. Inom tjugo minuter kommer ett erkännande.
”Någon gång måste du ha fattat att du jobbar åt kartellen?”
Ja, han skulle få betalt för att köra killarna från gränsen; och ville få extrapengar till sin familj inför jul. Oscar är trebarnspappa. På hans mobil får Amanda syn på bild av barnen som bakgrundsbild.
– Jag fattar. Det är snart högtider, och ont om pengar, säger Amanda.
Det finns andra inblandade, berättar han. En koordinator som kallas ”JC” i hans telefon.
Amanda försöker övertyga honom om att avslöja detaljer om personer högre upp i kedjan.
– Lyssna, du är längst ner på totempolen, säger hon. Folk högre upp är mer involverade, men – även om du är långt ner, måste du ha förstått att du jobbar för kartellen – eller?
De två spansktalande killarna i baksätet är helt tysta. Handfängslade leds de mot gränspolisen, där de ställs med särade ben för en noggrann genomsökning. Polisen hittar två telefoner på varje person: en smartphone och en så kallad burnerphone, med ett nummer nedskrivet. Det är kontaktnumret de fått från kartellens män, som de betalat för att få hjälp att ta sig in i landet.
Även Oscars händer låses fast, och han förs till ett förvar.
”Som att fånga vatten”
Poliserna Ross Teeple och Amanda Canzona har därmed avslutat sitt arbetspass. De känner sig nöjda – men de beskriver att det är som att försöka fånga vatten med händerna.
– Det har förmodligen passerat två, tre andra bilar med illegala migranter medan vi har stått här, säger Amanda.
Kring dem – i öknen och på motorvägen – ställs presidentvalets ödesfråga på sin spets. Inom kort kommer de att få veta vem som blir USA:s nästa president, ett beslut som kommer att forma framtiden för deras arbete.
En orangerosa solnedgång breder ut sig vid horisonten, och allt badar i ett gyllene sken. Gripandet, bergen, öknen – det är en scen som skulle kunna vara tagen ur en film.
Men för personerna i den blå bilen blev det inget lyckligt Hollywoodslut. Pappa Oscar kan riskera fängelse – och hans passagerare ser sin dröm om ett liv i Amerika gå i kras.
USA SKOLAN
