Emilias mamma: Jag tror det var svartsjuka
Uppdaterad 19.36 | Publicerad 18.49
14-åriga Emilia Sjöberg hittades mördad i ett industriområde i Landskrona.
I en längre intervju med Aftonbladet berättar Emilias mamma om sorgen efter dottern och om hennes personlighet.
– När hon var två år samlade hon ihop alla sina nappar. De skulle barnen i Afrika ha, säger Anna Sjöberg, Emilias mamma.
Den 23 juli hittades en livlös flicka i ett industriområde i södra Landskrona. Polispatrullen som upptäckte henne gjorde återupplivningsförsök, men hennes liv gick inte att rädda.
Inledningsvis visste inte polisen vem flickan vid industriområdet var. Men när utredningen fortskred stod det klart att det var 14-åriga Emilia Sjöberg.
När polisen knackar på hemma hos Emilias mamma, Anna Sjöberg, så rämnar livet. Hon kan inte förstå att dottern – som skulle på ett pyjamasparty – inte längre finns.
Det förstår hon fortfarande inte.
– Jag tror fortfarande att hon ska komma hem. Eller att det är hon när telefonen ringer, säger Anna Sjöberg, Emilias mamma.
Sedan det fruktansvärda beskedet bor hon hos en vän. Anna klarar helt enkelt inte av att vara själv.
– Jag drömmer om Emilia på nätterna. Då fixar vi med hennes rum. Vi hade beställt möbler som hon skulle ha och hon ville så gärna inreda rum.
Anna berättar att hon fick Emilia när hon var 19 år gammal.
Då hade Anna själv varit utsatt för misshandel och flera övergrepp. En period satt Anna dessutom fast i en våldsam relation med en man. Vilket inte var någon bra miljö för varken henne eller dottern.
Under flera år var dottern placerad på ett familjehem.
– Jag ville att hon skulle ha en ”riktig” familj. Som jag aldrig hade haft. Så jag var inte emot detta.
Flera gånger under intervjun väller tårarna fram. Det är svårt men Anna vill väldigt gärna berätta om dottern – som hon är så stolt över.
– Hon var väldigt speciell och skulle alltid hjälpa andra som hade det svårt. En julafton när Emilia var två år samlade hon ihop sina nappar. De skulle barnen i Afrika ha, säger Anna.
Anna beskriver dottern som oerhört omtänksam och lite gränslös. Fanns det någon i närheten som behövde något var dottern genast där.
– Hon brukade ta bussen till Malmö och köpa mat till en person som var hemlös. Så var hon, säger Anna.
Enligt Anna var Emilia nästan fixerad vid både djur och människor som hade det svårt.
Bjöd in barn
Vid ett annat tillfälle, när hon och mamman under en period bodde tillsammans på Gamlegården i Kristianstad, så hade Emilia bjudit in flera barn från kvarteret. Det var barn som hade det dåligt hemma och inte hade fått mat, säger Anna.
– Det var fullt med ungar i vår lägenhet när jag kom hem. De satt i köket och åt. Emilia hade lagat mat till dem.
Barnen brukade kalla Anna mamma ibland.
– De kunde lägga sig för att sova hos oss och då frågade jag ”har du ingen mamma som bryr sig om dig?”.
Anna säger att många av de här barnen sprang själva ute på natten.
– Emilia tyckte att det var bättre att de var i vår lägenhet. Där var det tryggare.
Efter några år i familjehem hamnade Emilia på ett sis-hem.
– Hon var placerad på grund av att man ville skydda henne från omvärlden, säger Anna.
Socialen kallade Emilia naiv, men det är ett ord som Anna har svårt för.
– Hon var inte som alla andra, men jag blev så arg när de sa så.
– I Emilias värld så fanns det inte onda människor. Det var bara människor som gjorde misstag.
Den senaste tiden hade både Anna och Emilia bott på ett utredningshem tillsammans. Även där visade Emilia att hon satte andra, före sig själv.
– Det fanns en annan kvinna där som hade dålig självkänsla. Emilia erbjöd sig att fixa hennes ögonfransar och sa till henne att hon var jättefin, precis som hon var, säger Anna.
Hon tar upp sin mobil och visar bilder från tillfället.
På bilden ligger en kvinna i en säng. Emilia sitter också i sängen och är helt fokuserad på kvinnans ögonfransar.
I början på juli flyttade Emilia in med Anna i en lägenhet i Tollarp. Enligt Anna skulle de dock bara få bo ihop under några veckor. Sedan väntade en ny placering för Emilia.
– Hon mådde mycket dåligt över att skickas runt.
Bjuden till pyjamasparty
Kvällen innan Emilia mördades skulle hon återigen hjälpa någon, det är i alla fall så Anna har förstått det.
Enligt Anna ska Emilia ha blivit medbjuden till ett pyjamasparty för den aktuella flickan inte ville gå själv.
– Hon hade så bråttom i väg för att hinna i tid till detta. Jag fick kolla upp vilken buss hon skulle ta och även skicka biljetter.
Anna har funderat en hel del på varför någon kunde göra Emilia illa. Det ord som ligger närmast till hands för henne är: svartsjuka.
”Var helt unik”
– Det har hänt att andra barn har varit svartsjuka på henne. Vid ett tillfälle var en tjej arg på henne eftersom en kille, som den tjejen gillade, tyckte om Emilia istället.
– Emilia visste inte ens vilken kille det var.
Anna säger att svartsjukan märktes även på andra sätt, till exempel när hon hälsade på Emilia på det sis-boendet. Om Anna hade med sig presenter kunde det bli dålig stämning.
– Jag kunde ha med mig smink. Eller så ville Emilia ha ett paket med nudlar. Jag förstod att det kunde bli dålig stämning. Så Emilia bad mig till slut att köpa till de andra också – för de hade ingen mamma som kom på besök, säger Anna och fortsätter:
– Hon var helt unik. Vad finns det för ord för någon som är på det sättet?
Nu bävar Anna för det som ska hända nästa vecka. Då kommer Anna få tillfälle att ta farväl av Emilia.
”Går inte in”
– Jag tror att det är först då jag kommer fatta att hon inte finns mer. Det går liksom inte in.
Nästa vecka kommer även möblerna Anna beställt till Emilias nya rum. Anna har inte avbeställt leveransen. Hon ska inreda rummet precis så som Emilia ville ha det.
– Det är det enda jag kan göra nu.