Rawaa, 11, på flykt efter skräcknatten: ”Jag vill hem”
Uppdaterad 12.23 | Publicerad 11.24
VÄSTBANKEN. 11-åriga Rawaa låg och sov när beväpnade män omringade familjens hem.
Nu är de på flykt från de israeliska bosättarnas våld.
– Vi var livrädda när de kom till vårt hus, säger hon.
Familjen Kaabneh visar runt i en ofärdig huskropp utan dörrar och fönster i staden Rammun.
Här har de tillbringat den svåra vintern. Nu söker de i stället skydd från den 38-gradiga värmen.
Skräcknatten den 12 oktober, när de israeliska bosättarna tog över deras hem i byn Wadi a-Siq på Västbanken, är fortfarande svår att prata om.
– De omringade huset och sedan bröt de sig in. De attackerade oss, sköt i luften och kastade stenar. De slog min son. Mina barn är fortfarande skräckslagna, säger mamma Aysha Kaabneh, 48.
”Saknar mina kompisar”
Medan omvärldens blickar riktats mot Gaza har de extremistiska bosättarnas våld mot palestinier ökat, enligt Human Rights Watch.
Vittnesmålen omfattar misshandel, tortyr och sexuella övergrepp.
Aysha Kaabneh säger att de alltid haft bosättare runt sig, men att de kunnat leva ändå. Ända fram till den 7 oktober i fjol.
– Vi hade vårt eget hem, våra egna saker. Allt vi behövde. Hur kan någon sparka ut oss från vårt eget hus utan någon rätt?
På en madrass på balkongen sitter den yngsta dottern Rawaa och klappar sin kattunge. Att bo här är svårt, säger hon.
– Jag saknar min skola och mina kompisar. Jag vill hem. Bosättarna stal alla våra saker, vi har ingenting. Vi var livrädda när de kom till vårt hus på natten.
”Skrämmer slag på oss”
Inte heller i Rammun är de fredade från bosättarna. Flera gånger i veckan kommer de in på gården och trakasserar dem, berättar mamma Aysha.
– De kom för ett par dagar sedan och tog våra bilnycklar och hällde ut vårt vatten. De hade vapen och skyddsutrustning, som armén. De skrämmer slag på oss.
I Wadi a-Siq hade familjen 150 getter att ta hand om. Nu är det bara 50 kvar. Den yngste sonen har i uppdrag att mata dem på eftermiddagarna när solen är på väg ner.
– Vi övervakar honom från balkongen och skriker till honom när bosättarna är nära.
Aysha tror inte att de någonsin kommer få tillbaka sitt hus. Nu sitter hon vid gasspisen i tältet och saknar sitt gamla kök.
Att få ett eget hem igen kommer att bli svårt, tror hon.
– Jag gillar inte det här tältet. Det är väldigt svårt här när det regnar. Vi vill hitta ett nytt hem, men vi är bönder med boskap. Vi behöver mark, men det finns inget mark som vi får bruka. Så jag tror inte att vi har några val.
