Statsvetare: Knivmorden blev en gnista

Våldsutbrotten i många brittiska städer efter Southport-dådet blir en balansgång för den färska Labourregeringen att hantera.

Samtidigt är det svårt att utröna vilka som ligger bakom våldsamheterna, anser statsvetaren Nicholas Aylott.

De värsta upploppen sedan 2011 har utbrutit i Storbritannien efter det knivdåd i Southport förra måndagen där tre flickor dödades.

Det handlar om att ventilera flera olika sorters missnöje, enligt Nicholas Aylott, lektor vid Södertörns högskola och chef för Utrikespolitiska institutets Europaprogram. Däribland gällande dålig ekonomisk utveckling, uteblivna satsningar på infrastruktur, nedskärningar i offentlig sektor – och invandring.

– Historiskt sett har den (invandringen) varit väldigt hög de senaste åren och det har skapat en oro och ett missnöje. I samband med det var den utlösande händelsen det här hemska mordet. Det är en kombination av faktorer som behövde en gnista, säger han.

Våldsamheterna tog fart efter ryktesspridning bland främst högerextrema grupper om att gärningsmannen var en asylsökande. Polisen motbevisade det genom att offentliggöra den gripnes identitet. 17-åringen är född i Storbritannien med föräldrar från Rwanda.

Högerextrema kan ha spätt på

Löst sammansatta högerextrema grupper har växt fram sedan pandemin och agerar relativt osynligt på plattformar som Telegram, enligt Aylott. Grupperna är svåra att få grepp om men verka ha spätt på våldsamheterna.

– Det enda man kan säga nu är att det förmodligen finns aktiva högerextremister inblandade i kravallerna, men vilken andel som de utgör är svårt att säga. Jag har svårt att se att det bara är politiskt extrema som deltar.

Att upploppen sprids som en löpeld genom landet kan bero på de samhälleliga villkoren, däribland i norra England. Men även att våldet visas upp i både sociala och allmänna medier.

– Man kan inte förneka mediers roll i att sprida förebilder. Man har länge pratat om en copycat-effekt.

Förståelse eller hårda tag?

Upploppen är en oväntat stor utmaning för nytillträdda Labourregeringen med premiärminister Keir Starmer.

– På sätt och vis måste Starmer vara stenhård mot våldsverkarna samtidigt som han signalerar att han förstår det breda missnöjet som är grogrunden för dem. Det blir en knepig balansgång, det är inte lätt att leda ett land i en sådan situation.

En politisk fördel för Starmer kan vara att han var åklagare under de rasism-relaterade upploppen 2011. Då blev han känd för att driva igenom snabba förhandlingar och ovanligt snabba domar.

– Han skaffade sig ett tufft och hårt rykte.