Nya tuffa Bo Kaspers

Läs recensionen av Bo Kaspers orkester

UMEÅ. Glöm bilden av det här bandet som lätt & lagom-poppiga trygghetsnarkomaner.

Bo Kaspers Orkester har nämligen tuffat till sig.

På flera plan.

helskärm

Bo Kasper Sundström berättar historien om programbladet till "Allsång på Skansen", om killen i gul keps som från en upplaga till en annan blev bortretuscherad och ersatt av en blond tjej. Sedan säger han:

- Det där är baksidan av Sverige och dess förmenta jävla folklighet, det där är estetisk rensning.

Därefter gör orkestern "Människor som ingen vill se" på samma tema, i en sällsynt förtätad och blåssprudlande version, och visar att de där lånat mer än det musikaliska från Curtis Mayfields glimrande soulskatt. Där finns patos också.

Sekvensen är karakteristisk för showen. Visserligen har jag inte sett dem på några år, men kontrasten mellan albumbandet och livebandet Bo Kaspers Orkester har förmodligen aldrig varit tydligare än nu.

Där senaste plattan "Kaos" inte orkade snurra alltför många varv hemma hos mig finns det en helt annan hetta och vasshet här, över både låtarna därifrån och de äldre, och över hela framtoningen.

Den där übervanliga vardagligheten de brukar skällas för så ofta tittar visserligen trots allt fram och sänker temperaturen en aning mellan varven. Främst de kubanskklingande numren har lite svårt att koka upp.

Men oftare handlar det om grymma blåssolon av Per "Texas" Johansson och Peter Asplund, om svängiga Cornelis-covers, om fotbollssparkande och "Vi hänger me"" i rootsreggaeversion, om kul imitationer av Lundell och Winnerbäck och en vilt jazzande version av "En jävel vid mitt öra".

Det fjärde plusset lurar om hörnet.

Bo Kaspers orkester Plats: Umeåfesten, Umeå. Publik: Några tusen. Längd: 80 minuter. Bäst: "Människor som ingen vill se". Sämst: "Ett fullkomligt kaos" är inte så kul. Fråga: Hur blev Bo Kasper en så lysande Lundell-imitatör?

Håkan Steen