Visst är Flinck rock "n" roll
Uppdaterad 2011-03-09 | Publicerad 2003-07-31
Om det är något som Thorsten Flinck är beroende av, så är det att stå på scenen. När det inte finns en teaterscen, så äntrar han numera kabaréscenen, som nu på ett hotell i Dalarö. Tillsammans med Flinka Fingrar, där rutinerade musiker som Zilverzurfaren ingår, sjunger Flinck visrock. Allt från en inlevelsefull Dan Anderssons "Gengångare" och "En spelmans jordafärd", över lite 60-talsprostester ("Soldat i universum") till Björn Afzelius "Ballad för K".
Flinck kan viska fram både hjärta och smärta utan att det någonsin blir patetiskt. Och han kan bokstavligen vråla textrader utan att skämmas det allra minsta. Den berömda närvaron är oanfrätt och efter ett tag lyckas han till och med få någorlunda tyst på den mer än lovligt ostyriga publiken.
Vad som är genomgående hos Flinck sångaren är rolltagandet. Det handlar inte om att spela teater, utan om just den där balansgången mellan inlevelse och distans. Han är både sångens "jag" och Thorsten Flinck, samtidigt.
För det var väl här det började en gång för Flinck, med rock "n roll, och det är snarast den omedelbarheten och närvaron han vill ha när han spelar teater. Inte undra på att han så självklart kan rocka en publik i två timmar.
Thorsten Flinck
Claes Wahlin